Det pratas vitt och brett om att den psykiska ohälsan ökar. Jag tycker det är intressant att ställa sig frågan vad vi menar med detta.
Jag har arbetat med människor i kris i väldigt många år och jag har sett hur människor reagerar på kris. Krisreaktioner kan se väldigt olika ut beroende på personen.
Något som jag hävdar med styrka är att krisreaktioner är normalt. När vi människor är med om förändringar, då ökar stressen och vi får krisreaktioner.
Dessa krisreaktioner kallar vi för psykisk ohälsa. Det är en term som jag tycker behöver förtydligas. Krisreaktioner är inget sjukdomstillstånd! Det är fullt förväntat och normalt. När vi sätter etiketten ”psykisk ohälsa” på detta är det lätt att vi hamnar i diket där vi sjukdomsförklarar något som är helt förväntat och normalt.
Det är ingen diagnos. Att känna stress är inte att vara sjuk.
Jag oroar mig när jag ser hur människor som blivit nedstämda som ett resultat av isolering på grund av Corona blir medicinerade för depression. En del blir oroliga och får ångest. Det är inget konstigt med det. Men det betyder inte att det är en ångestsjukdom som behöver medicineras.
Varför kalla det för psykisk ohälsa? Det handlar om normala krisreaktioner!
Jag har själv hamnat i diket att använda en term som gör att människor känner att det är något fel på dem. För det är just det som händer när gemene person hör ”psykisk ohälsa!” Det är inget fel på oss när vi reagerar fullt normalt på att omständigheter är jobbiga.
Under Coronakrisen har jag mer än någonsin fått använda mig av att normalisera och tillåta krisreaktioner och lugna människor i att det inte är nåt fel på dem.
Det vore snarare konstigt om vi inte reagerade på denna surrealistiska världssituation som vi befinner oss i.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
