Det vi pratat om i veckan är svårt men fascinerande. Att konstruktivt kunna bemöta och locka fram förändring av problematiska beteenden är en ovärderlig kompetens att ha med sig som människa och ledare.
Ju närmre en människa med destruktiva beteenden står oss desto svårare är det. När det handlar om människor som vi kanske skulle vilja välja bort men omständigheterna gör detta omöjligt. Då känner vi oss fångade i en till synes omöjlig situation.
När det gäller en nära medarbetare eller någon som vi behöver i organisationen.
Någon som känner eller rent av är släkt med någon med inflytande.
Om situationen handlar om en person där distansering innebär problem på andra relationella fronter. Då blir det mer komplicerat. Men inte omöjligt.
När någon gått över gränsen och det blivit personligt, då testas vår kompetens enormt mycket.
Ju närmre situationen är oss själva desto svårare blir det. När någon annan gör ett val som direkt påverkar oss själva.
Jag har stått i situationer i livet när jag vill springa bort och undvika där det har varit omöjligt. Inmålad i ett hörn måste jag då förhålla mig och gilla läget.
Men att gilla läget är inte att acceptera situationen, utan att det kommer att ta mer energi, nyfikenhet och strategi att locka fram förändringen.
När det blir för personligt är det läge att inse att konstruktiv handledning och mentoring är en resurs och inte ett nederlag. Det är många kniviga situationer som jag inte hade klarat utan min mycket kompetenta handledare.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
