Mission impossible?

Engagemang är den plattform som allt förändringsarbete bör vila på. Det ger de absolut bästa grundförutsättningarna för att en förändring ska bli hållbar.

Många reagerar när jag föreläser om detta och säger att de inte har tid. De har för många medarbetare och inte den tiden som behövs.

Jag håller inte med om detta. Engagemang tar tid, ja. Men det behöver inte ta så mycket tid som vi kanske tror. Du ska inte gifta dig med personen. Du behöver inte lära känna medarbetare på djupet. Du behöver dock ha en bred bild av vem du har förmånen att arbeta med.

När vi vet syftet bakom engagemanget och vad vi vill att det ska leda till, då kan vi träna upp vår förmåga att engagera oss i människor.

Med mina egna medarbetare i olika sammanhang är det väldigt sällan att jag har en längre sittning för samtal. Däremot har jag korta och täta kontakter där det hela sammantaget leder till ett väldigt bra engagemang och allianserna stärks.

Jag har märkt att det sker mer mellan kontaktillfällena än under tiden. Många gånger handlar det om spontana tillfällen. Jag hat blivit duktig på att leta efter sådana även om många av dem jag engagerar mig är på geografisk distans. Är det någon mer än jag som märkt att spontana möten (eller möten som upplevs som spontana) ger bättre resultat än bokade möten?

Det är lätt att bli överväldigad när vi tänker på engagemang. Men jag tror att det handlar om ett tankesätt. Jag kan skapa en djupare allians med en medarbetare på fyra korta spontanmöten än på en 1-timmas bokad träff.

Det relationella ledarskapet som jag vurmar för så mycket, handlar om att träna upp fingertoppskänslan till att hitta de där tillfällena som faktiskt finns i vår arbetsvecka.
Att leda är att relatera!

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Du kanske också gillar

Masterclass i bemötande.

Alla har vi blivit utsatta för ett bemötande som gör att vi får dålig smak i munnen.Vi har bara en chans att ge ett första