Ibland är människor på fel plats.

Har du någon gång stött på personer som helt enkelt hamnat fel?

Att ha ett yrke som kräver social kompetens och professionellt bemötande är inte för alla. Det finns de personer som behöver hjälp att inse att de skadar både sig själva, företaget/verksamheten och kollegor genom sin otrivsel.

Den lättnad som samtliga inblandade känner, inklusive personen det gäller är otroligt frigörande…när den som är på fel plats hittar rätt. Antingen hittar rätt i sig själv, eller hittar en mer passande syssla.

Snörpighet, härskartekniker och stark icke-verbal kommunikation. Detta är tydliga tecken på att en människa inte är i harmoni med sig själv och behöver stöd.
Samtidigt måste vi ha en nolltolerans mot att vederbörande får fortsätta att infektera omgivningen. Att inte ha empatisk förmåga mot samtliga som vi möter under arbetstid är inte OK.

När jag arbetar i USA och Sydafrika är lösningen för chefer och ledare ”lätt.” Personen i fråga blir av med jobbet. I Sverige finns det lagar som skyddar oss även om vi inte är i harmoni med oss själva och har ett infekterande beteenden. Arbetsrätt är bra. Det kräver dock att den som är ansvarig för verksamheten har kompetensen att bemöta den som hamnat fel och kan guida vederbörande framåt.

Det finns två utvägar:

  1. Arbeta med beteenden och se en modifiering av dessa.
  2. Locka fram självinsikten hos personen att det finns uppgifter som är mer i linje med deras personlighet och begåvning.

Båda dessa kräver kompetens i relationellt ledarskap och OBM.

En utväg som aldrig är ett alternativ är att tillåta en individ att fortsätta att vara i disharmoni. Det stjäl energi från alla inblandade och ger näring till dålig arbetsmiljö. Andra medarbetare ska inte behöva gå på äggskal runt någon i teamet.

Ledarskap är fantastiskt när vi ser hur vårt engagemang och partnerskap lockar fram förändring och det bästa i dem vi har förmånen att leda.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Du kanske också gillar

Låt mig bara få VARA!

Tala inte om för mig vad jag behöver göra när jag inte mår bra. Jag behöver ingen ”att göra lista” – jag behöver bara få