Jag gjorde ett uppdrag för en organisation i Sydafrika för en tid sedan. Ledarna för organisationen ville lära sig hur man använder konflikter som en språngbräda till positiv utveckling. Detta är något som är en stor del av OBM, som ni säkert förstått att jag brinner för väldigt mycket.
Det fanns ganska djupa konflikter att ta itu med och de hade försökt alla metoder och verktyg inom konflikthantering. Inget hjälpte. Dyra konsultarvoden men problematiken kvarstod.
När jag kom dit var det många som ville ge mig sin bild av situationen. Möten hade bokats i förväg och det fanns en förväntan i luften att jag skulle fördjupa mig i deras tolkningar av situationen.
Engagemang är en nyckel. Men vad är det vi ska engagera oss i? I den här situationen var jag helt ointresserad av att fördjupa mig i deras konflikter. Däremot var jag intresserad av ett engagemang som handlade om: Vem är det som är i konflikt?
Konflikt är ett motstånd och det rullar vi med. Vi sätter inte en lupp eller förstoringsglas på det som är infekterat. Istället fokuserar vi på det friska runt omkring.
Låter det spännande? Det är fascinerande och det fungerar.
Jag guidade ledarna i organisationen i dessa processer och resultatet blev fantastiskt.
Två av nyckelpersonerna sade upp sig. Ingen blev utköpt. Inget fokus på problematiken.
Detta är processer som går att lära sig. Jag begriper inte hur organisationer har råd att inte kompetenshöja ledare inom Motiverande kommunikation (MI).
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
