I fredags skrev jag ett inlägg som jag vill göra ännu tydligare. Gå gärna tillbaka och läs det på hemsidan.
När vi hamnar i normala livskriser är det helt förväntat och normalt att vi reagerar. En normal krisreaktion är inte detsamma som diagnostiseringsbar psykisk ohälsa. Det är snarare vårt individuella sätt att reagera. En del blir ledsna, andra får ångest. Andra känner inget alls och andra får kort stubin. Vi är alla olika och reagerar väldigt olika på förändringar.
Det är av stor vikt att vi inte sjukdomsbelägger normala krisreaktioner. Hela västvärlden är enormt snabba på att diagnostisera, medicinera och sjukskriva i alldeles för stor utsträckning.
Det absolut bästa för en människa i kris är att uppehålla sina rutiner, relationer och strukturer. Alltså att inte gå till läkare och bli sjukskriven. Forskning i många länder visar tydligt att krishantering och krisbearbetning drar ut längre på tiden om en människa isoleras genom sjukskrivning.
Detta kräver dock att arbetsplatsen har ett kriskompetent ledarskap. En person som är i akut kris behöver hjälp med det normala i att inte kunna ånga på i vanlig takt. Arbetssituationen och arbetsmiljön kan behöva anpassas. Det är både normalt och tillåtet att under en kris inte kunna producera och prestera till 100%. Detta är dock väldigt individanpassat. Det finns människor som i sin kris blir väldigt aktiva och mer produktiva. Arbetet blir deras fristad från krisen.
En kriskompetent ledare vet hur man TILLSAMMANS med arbetstagaren lockar fram de gränser som behövs för att arbetet ska fungera så bra som möjligt baserat på de förutsättningar som individen har.
Detta blir i slutändan mycket bättre för såväl medarbetaren som arbetsplatsen. Återgången till arbete blir mer smärtfri än om personen blir sjukskriven.
Därav att jag skrev kritiskt om ett system där personer blir sjukskrivna alldeles för lätt.
Detta kräver dock att ledarna på arbetsplatsen är just kriskompetenta och framförallt har den relationella kompetens som är nödvändig.
Om det är så att det är arbetsplatsen i sig som är orsak till en kris. Då är det naturligtvis så att personen behöver bort från det infekterade som skadar och gör illa.
Hoppas det klargör vad jag menade i fredags. Annars får ni hojta så ska jag vara ännu tydligare.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
PS På onsdag skriver jag mer baserat på kommentarer från i fredags.
