Rättvisepatos och behovet att ha rätt.

När något attackerar vårt rättvisepatos går vi i försvar och reflexmässigt så går mekanismerna igång om att bevisa att vi har rätt, att bevisa vår oskuld eller på annat sätt stå upp för oss själva.

Ibland är dock den bästa vägen att svälja vår stolthet och välja bort strider.

Detta är något som jag är övertygad om stärker vår självkänsla och styrker oss både som individer och kollektivt.

När jag står i en situation där jag vet att jag har rätt och detta resulterar i friktioner med andra. Då brukar jag tänka: Om jag väljer bort denna striden och släpper taget om mitt rättvisebehov. Vad får det för konsekvenser?

Vad får det för konsekvenser för mig själv? Gör jag åverkan på mitt självförtroende och självkänsla – eller gör jag åverkan på min prestige.

Om det är det tidigare – då lägger jag mig inte utan står fast i mina värderingar. Om det däremot handlar om prestige enbart, då är det en helt annan femma.

Att ge någon annan rätt trots att det går mot mina egna åsikter och värderingar är svårt. Det är en kompromiss. Men kompromiss är också en viktig ingrediens i det som vi kallar ödmjukhet. Det styrker vi-känslan och slutändan även jaget.

Konsekvensanalys måste gå hand i hand med kompromissanalys.

De om oss som har kontrollbehov och även behovet att ha rätt. Vi måste jobba lite extra på detta.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Du kanske också gillar

Masterclass i bemötande.

Alla har vi blivit utsatta för ett bemötande som gör att vi får dålig smak i munnen.Vi har bara en chans att ge ett första