En av de vackraste sakerna med Sverige är lojaliteten och de långvariga vänskapsbanden. Rätta mig om jag har fel, men det är väldigt vanligt i Sverige att människor knyter sina livslånga band och vänskaper i gymnasie- och universitetstider eller runt den åldern. Dessa band håller sedan i sig. Det tycker jag är vackert. Jag har många vänner som har sin inre krets som funnits väldigt länge. Det händer något viktigt av identitetsformande och tillhörighet i unga år som får en enorm hållbarhet.
Nu har jag haft ett otraditionellt liv och bott på fyra kontinenter så jag är inget typexempel kanske. Jag tycker dock att det är intressant att jag idag har återknutit kontakten med människor som jag umgicks med under gymnasietiden och det är som att vi inte haft något avbrott.
Baksidan av detta vackra är att vi idag lever i ett samhälle som har ändrat sig enormt mycket. Människor flyttar mer, inte bara inom Sverige men det vimlar av nyanlända personer mitt ibland oss. Det jag hör från många är att det är svårt att komma in i vänskapskretsar. Personer som flyttar från Borås till Hudiksvall har lika svårt som de som flyttar från Kabul till Örebro.
Detta gör att ensamhetsproblematiken växer snabbare än champinjoner i hästskit. Den icke-valda ensamheten är ett gissel och den äter på självförtroendet och självkänslan. Människor mår dåligt när de känner ett utanförskap.
Ett ansvar som vi har som medmänniskor i en föränderlig värld det är att ändra vårt sätt att vara och förhålla oss till omgivningen. Sverige är ett mångkulturellt och fantastiskt samhälle. Polarisering och marginalisering är en stor fara. Det finns starka krafter som arbetar för att förstärka utanförskapet. Allt från personer som inte vill inkludera nysvenskar till småstadssvenskar som inte vill inkludera utbölingar. Det ökade våldet och pandemin har stärkt isoleringen.
Ett bra motgift mot dessa krafter är att öppna upp våra vänskapskretsar. Lär känna nya människor. Gå utanför det som är tryggt och se spänningen och fascinationen i att få lära känna nya underbara personer. Ta initiativ!
Midsommar står snart för dörren. Det är ett typexempel på en tradition där vi många gånger sluter oss i våra etablerade kretsar. Det behövs så lite för att motverka ensamheten. Tyvärr har vi lagt initiativansvaret på den som är ofrivilligt ensam. Det heter ju att ensam inte är stark. Hur vore det om styrkan från etablerade vänskapskretsar användes för att ta initiativ, inbjuda och inkludera nya människor. Kvinnan från Motala som flyttade med sin man till Stockholm för att han fick nytt jobb skulle bli lika glad som den unge mannen från Damaskus som flytt från krig och elände.
Sug på dessa ord och se vad du kan göra för att dra ditt strå till stacken. Om vi alla hjälps åt med att inkludera kan vi förminska ensamhetsproblematiken. Öppenhet är fantastiskt!
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
