Har du någon gång hört uttrycket att någon känner sig inmålad i ett hörn? Att känna sig i ett trängt läge där de inte har några valmöjligheter. Vet du att jag tror inte att någon människa faktiskt är i ett sådant hörn! Det finns alltid valmöjligheter!
Däremot finns känslan av att vara trängd och i en hopplös situation! Den känslan kan vara mycket verklig.
En kvinna som jag träffade när jag hade min klinik i London för flera år sedan kom till mig på samtal. Hon upplevde sig helt trängd på sitt arbete. Hon visste att det var mycket konflikter omkring henne. Kollegorna pratade illa om henne och det var hon väl medveten om. Varje morgon när hon skulle gå till jobbat var det med en känsla av ångest och nästan panik. Hon hade nåra få år kvar till pensionen och orkade inte att tänka tanken att göra några förändringar. Hennes otrivsel på arbetet orsakade även turbulens i äktenskapet och hon kände sig inte trygg någonstans.
Hon upplevde att hon inte hade några val och att allt bara handlade om att överleva.
Samma uppgivenhet har jag stött på hos människor som lever i förhållanden där de är förtryckta av sin partner. Personer som är mobbade på sina arbetsplatser upplever även de en enorm hopplöshet och maktlöshet. Jag tänker på dem som står inför svåra situationer där andra ska fatta beslut om deras liv: Asylärenden där det eventuell avslaget känns som en avgrund. När människor är överväldigade av livet kommer maktlösheten ofta som ett brev på posten.
Att känna denna enorma maktlöshet gör att människor har ett enormt motstånd för att ens kunna se valmöjligheter. Vad händer då om en dylik människa stöter på någon som är full av entusiasm och är väldigt positiv. Jo, de kryper ännu längre in i hörnet och maktlösheten blir starkare.
Innan vi ens kan andas om valmöjligheter med inmålade personer måste vi först titta på vilja och motivation. Annars kommer alla våra välmenande ord att göra mer skada än nytta.
Om du arbetar med människor som har fastnat i sina upplevda inmålade hörn, då är det av yttersta vikt att du har kompetensen att leda dem ut ur hörnet. Inte genom att dra i dem. Inte genom att knuffa på dem. Istället gäller det att locka fram viljan att lyfta blicken.
Kvinnan på kliniken i London fick jag förmånen att guida ur sitt hörn. Det gick inte med några metoder och verktyg, utan med ett fantastiskt sätt att relatera som jag ofta pratar om: Motiverande kommunikation (MI)!
MI-trumman slår jag på ofta och gärna för den hjälper människan att inse att hörnet bara var en utopi eller ett luftslott.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
