Kärlek utan gränser är inte alltid kärleksfullt.

Jag möter och har mött väldigt många människor i olika livskriser. Det kan handla om död, sjukdom, arbetslöshet, relationsproblem eller annat som fått livet ur balans.

Att tillåta krisens reaktioner är så otroligt viktigt. Att möta människor som har det svårt med att dessa känslor eller oförmåga till att känna någonting alls måste få tid, utrymme och mötas med empati.

Under mina år i London blev jag uppsökt av en kvinna. Hon var i 40-års ålder och hade blivit utsatt för övergrepp som kränkt henne fruktansvärt mycket. Hennes reaktion till detta var en enorm ilska. Det bara bubblade ur henne. Hon kände sig arg på allt och alla. Underbart! Det är så otroligt viktigt att dessa starka reaktioner får komma fram istället för att vi flyr från dem eller försöker dämpa dem på olika sätt. Det är inte farligt att vara arg. Lika lite som det är farligt att vara nedstämd, ha apati, känna ångest eller bara vilja fly från allt. Ej heller är det farligt att inte ha förmågan att reagera alls. Vi måste tillåta alla individer att reagera på livets baksidor på sitt sätt.

Den här kvinnan hade ett arbete på en kundtjänst. Hon älskade sitt arbete. Detta var det enda som fungerade för henne nu när livet var helt kaotiskt. När hon kom till mig och vi pratade om hela hennes situation var samtalet mycket inriktat på vikten av att tillåta krisens reaktioner och den ilska som bubblade inom henne. Vi samtalade om denna starka kraft.

Hade det varit kärleksfullt av mig att vara tillåtande helt utan gränser och säga att det är fullt normalt och i sin ordning att vara arg på allt och alla? NEJ! Det viktiga är att hitta de ventiler och trygga platser där vi kan ge uttryck för reaktionerna. Lika viktigt är det att sätta gränser och tala om var det inte är OK. I den här kvinnans fall var jobbet en trygg punkt och en plats där inte ilskan kunde bubbla upp. I mötet med kunderna på kundtjänst fick hon helt enkelt inte låta detta ske. Vi samtalade om detta och hon upplevde en enorm trygghet i det faktum att vi gemensamt satte upp denna gräns.

Naturligtvis måste en sådan gräns gå hand i hand med att det finns platser, personer och sammanhang där krisreaktionerna får komma fram.

Att helt släppa på alla gränser och vara urskillningslöst tillåtande mot sig själv när vi befinner oss i kris ökar risken för att vi fastnar i vår kris och inte kommer vidare. Det kan leda till en isolering som blir enormt svår att bryta.

Denna kvinna är en av många klienter som i efterhand sagt att de gränser de fick hjälp att skapa hjälpte dem att snabbare komma ur sin kris.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Du kanske också gillar

Låt mig bara få VARA!

Tala inte om för mig vad jag behöver göra när jag inte mår bra. Jag behöver ingen ”att göra lista” – jag behöver bara få