Detta amerikanska uttryck älskar jag. Det är en del av min värdegrund. Man skulle även kunna säga att det handlar om att leverera.
Den dagen jag slutar att ha en fot i verkligheten (eller i myllan, som de säger i Skåne)…då tänker jag sluta att föreläsa. Och om jag slutar se konkreta resultat när mina kompetenser implementeras då är det dags att ifrågasätta vad jag sysslar med.
Det är inte trovärdigt att föreläsa om ledarskap om jag inte själv är en aktiv ledare. Att sprida kompetens om en relationell ledarskapsstil utan att själv idka detta ledarskap blir som tunnor som skramlar högt – och det vet vi alla att dylika sådana är tomma.
Tänk så många föreläsare jag träffat genom åren som föreläser på heltid. De utbildar inom psykoterapi och har inte träffat en klient på decennier. Hjälp mig att förstå hur budskapet kan vara relevant. Ledarskapsexperter som inte själva leder. Hur kan detta vara OK?
Skulle du anlita en nunna till att föreläsa om sex? En absolutist att ge kurser i vinprovning?
Både behandling och ledarskap handlar om relation. Bör det då inte krävas att vi som utbildar inom dessa relationella områden är aktiva med just den typen av relationer.
Den andra aspekten som jag tycker är viktigt i leveransen av kunskap. Följs utbildandet upp? Kan vi se konkreta och mätbara resultat att det vi som föreläsare har åstadkommit faktiskt skapar skillnad?
Det är mitt ansvar när jag utbildar att både se till att jag finns i de verkligheter som jag föreläser om samt att jag följer upp och försäkrar mig om att det gav resultat. Det är att leverera: ”Put my money where my mouth is.”
En verksamhet som fått utbildning inom Motiverande kommunikation (MI) ska kunna förvänta sig att se detta i mätbara resultat. Samma sak gäller inom OBM, kriskompetens, konfliktresolution och ledarskap. (som alla är mina spetskompetenser).
Snälla håll oss som utger oss för att vara experter ansvariga. Blås i visselpipan om det blir ogrundat ordbajseri. Skicka inte personal på utbildningar som inte ger mätbara resultat.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
