Det finns snart inte en tidning som inte skriver om detta. Det låter som att det vimlar av psykopater, vilket för det första är en term som bär med sig otroligt mycket stigma.
Mental ohälsa ökar pga. att människor har normala reaktioner till stress och kriser. Just det NORMALA reaktioner som inte ska sjukdomsförklaras utan snarare tvärtom NORMALISERAS.
Det finns mycket få psykopater på våra arbetsplatser och inte en enda av dem mår väl av att bli etiketterad som detta.
Dessa psykologer och psykoterapeuter som skriver med denna terminologi gör marginaliseringen ännu värre för de människor som faktiskt lider av diagnostiseringsbar ohälsa.
Sluta med denna infantila häxjakt som bara är till för att skapa rubriker.
Den ger också näring till amatörpsykologer som går igång på att sätta diagnoser och etiketter på andra människor.
Jag har förmånen att genom mitt arbete möta många fantastiska individer med psykiatriska diagnoser. En del av dem medvetna om det och andra har inte kommit dithän att de accepterar sin situation. En del fungerar bra på arbetsplatsen och andra upplever ett enormt utanförskap.
Om vi nu följer dessa sensations-psykologers tips om hur vi ska identifiera psykopater på arbetsplatsen. Vad är syftet med detta? Är det för att kunna bli av med dessa medarbetare? (Tonen i artiklar jag läst är just denna). Eller är det för att öka empatin och göra det lättare för dessa personer att söka hjälp eller att anpassa arbetsplatsen till deras funktionsnedsättning.
Jag har inte sett någon god frukt av dessa artiklar som jag hänvisar till. Det enda frukt jag sett är att det triggar livsfarliga amatörspsykologer och ökar klyftorna till människor som vi faktiskt behöver närma oss med medmänsklighet och empati.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
