En fara under isolering är att vi blir insnöade. Vi fokuserar på det vi inte har och det vi inte kan göra. Ett bra knep jag använder själv är att bestämma mig för att ändra fokus från mig själv till någon eller några i min omgivning. Vad kan jag erbjuda för att någon annan ska må bra?
Det är ett faktum att vi människor mår bra när vi känner att vi betyder något för någon annan. En stark känsla av välbehag finns i kölvattnet av att ha gjort eller sagt något positivt som har en uppbyggande inverkan på en medmänniska.
Ett annat faktum är att det är ofta de små sakerna som betyder mest. Det behöver inte vara något stort alls. Det är tanken som räknas.
Häromkvällen satt jag och navelskådade. Tyckte det kändes jobbigt och tungt med alla restriktioner och att inte ha träffat mina söner med familjer sen 2019. Det var som en inbjudan till ett ”pity party” och det fanns legitima anledningar till att tycka lite synd om mig själv.
Jag satte mig vid datorn och tittade på min vän-lista på Facebook. Började fokusera på hur andra har det och vad som händer i deras liv. Mina ögon fastnade på ett namn och jag bestämde mig för att fokusera på honom. Det resulterade i ett kort meddelande när jag frågade om hans välmående, om hans familj och vad han gör för att stå ut med pandemin.
Det dröjde inte många minuter så kom ett svar: ”Tack för att du frågar! Just nu mår jag skit och bara det faktum att du skrev och visade intresse gör att jag känner mig bättre…”
En våg av välmående sköljde över mig. Det ligger en stark kraft i att känna att en liten gest eller handling gör att någon annan mår bättre.
Det finns något helande i att känna sig behövd. Och det är som sagt var ofta de små handlingarna som betyder mest.
Faktum är att en av anledningarna till att jag klarat de tuffa restriktionerna här i Spanien så bra i ett ensamhushåll är just de kickarna som jag får av att lyfta blicken från naveln och fokusera på någon annan.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
