Som konsult har jag många gånger kommit till arbetsplatser där det är mycket turbulens pga. förändringar som gjorts på undermåligt vis. Det är allt från sammanslagningar, strukturförändringar, neddragningar, byte av datasystem, nya uppgifter som personalen inte anser vara deras jobb, ja listan kan bli lång på dessa oundvikliga förändringar som arbetsplatser måste gå igenom.
En kompetent chef inser att det bästa sättet att undvika problem kring förändringar är transparens och inkludering i så stor utsträckning om möjligt. De personer som kommer att bli direkt påverkade av en förändring inkluderas och ses som resurser i förändringsarbetet.
Alla förändringar måste planeras om vi inte vill ha kostsamma friktioner bland de anställda.
Ordet partnerskap är en nyckel. När denna allians med de anställda prioriteras då vet den kompetente chefen att utrymme inte skapas för osäkerhet, skitprat, oro och katastroftänkande i personalgruppen.
Jag tänker på när många kommuner var tvungna att göra stora neddragningar i samband med att det inte längre kom några ensamkommande flyktingungdomar. Det innebar att ett stort antal människor blev av med sina arbeten.
En del kommuner skötte detta på ett fantastiskt sätt. Deras chefer var kompetenta. De inkluderade personalen i hela processen och delaktigheten gjorde att man tillsammans kunde locka fram möjliga lösningar.
De kommuner där cheferna satt och höll på informationen och där det fanns ett starkt vi och dem tänkande mellan personal och chefer, där blev turbulensen enormt jobbig.
Kompetenta chefer är inte rädda för att myndigförklara anställda till att själva vara inkluderade i de förändringar som faktiskt påverkar deras liv. Att sitta på information som borde delges är en känd gammal härskarteknik. Den minimerar de anställdas intellekt och kränker dem.
Visst finns det viss information som en chef inte kan dela med alla. Men det går alltid att skapa en stark vi-känsla och partnerskap med personalen.
Den kompetente chefen inser att vi-känslan är en av de starkaste krafterna till välmående på en arbetsplats. Vi känslan ger inte utrymme för makt och maktmissbruk, något som de kompetente chefen inte har något behov av. Hierarkier hör inte hemma på en välmående arbetsplats.
Den förutseende chefen inser att alla potentiella förändringar som ska göras på en arbetsplats kan genomföras så friktionsfritt som möjligt om vi-känsla och partnerskap får dominera.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
