Att VARA i kris är en otroligt viktig del av ett krisförlopp. Det är så vanligt att vi vill fly från krisreaktioner eller att vi vill medicinera bort dem för att slippa känna livets baksidor.
Jag hävdar att det är en del av krisen som är nödvändig. Om jag inte accepterar krisreaktionerna utan istället gör allt för att fly från dem, hur kan jag då bearbeta dem när acceptansen, viljan och kraften återfunnit sig.
Här är en av anledningarna varför många kör fast i kriser. Flyktbeteenden och rädsla för krisreaktioner. Det är inte farligt att vara arg, nedstämd, orolig, ångestfylld, paranoid, rastlös eller vad det nu kan vara för reaktion som en människa har.
Det är obekvämt, obehagligt och jobbigt. Men det är inte farligt.
Jag vill dock berätta något personligt. Ibland handlar det inte bara om att VARA i kris. Ibland hjälper det att GÖRA något för att hjälpa oss att kunna VARA.
Ingen av oss är immun mot livets baksidor. För en tid sedan genomgick jag en svår svacka som innebar förlust av människor som inte längre finns i mitt liv. Mina krisreaktioner var såväl ilska som nedstämdhet. Jag är inte rädd för vare sig ilska eller depression. Jag tillät mig själv att vara både ledsen och arg.
Min fantastiska mentor visste vad jag gick igenom och börjar ställa frågor som antydde att jag kanske borde göra något för att underlätta det som var jobbigt.
Sur som ättika blev jag och deklarerade för henne att jag behöver få vara i min kris. Hon fortsatte på sitt framlockande sätt att ställa frågor som gjorde att jag till slut satte mig i bilen och åkte till en plats där vågorna slår mot de lodräta klippväggarna med aggressivitet och intensitet. Jag tog en lång promenad och tog in naturens skådespel. Kände att jag kunde identifiera mig med det aggressiva havet och samtidigt titta ut över horisont och känna en sorg över relationsförlusterna.
Jag gjorde något som hjälpte mig att vara.
På kvällen ringde jag min mentor och tackade henne för att hon påmint mig om vikten av att mitt i krisen hitta saker som hjälper att stå ut med reaktionerna och till och med blir ett sätt att gilla läget. Nu är jag förbannad och det får jag vara. Havet hjälper mig att inse att ibland är det så och det går inte att fly från det.
Att göra något för att hjälpa mig att vara. Något att suga på idag!
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
