Det finns ingenting som gör mig mer förbannad än när oskyldiga människor blir utsatta för våld. Den ilskan är en stark motor inom mig som resulterat i att jag i 40 års tid varit djupt engagerad i att arbeta med dem som ligger i plogfårorna och blöder efter fysiska, sexuella och andliga övergrepp.
Våld oavsett hur det levereras är alltid av ondo och det bör väcka ilska hos människor.
Reaktionerna är starka på det ökade våldet. Många är upprörda och arga. Andra är rädda och oroliga. Det är bra!
Men mina kära medmänniskor: Vi får inte låta våra rättmätiga känslor kring detta svämma över så det leder till människoförakt.
Det är människor som skadar människor. Alla människor har lika värde. Alla människor har rätt till empati, acceptans och upprättelse…….Fan också!! Jag vill ju korsfästa alla förövare, kriminella gäng och dem som med illvilja skadar andra.
Jag är den förste som gärna pratar om gränssättande, konsekvenser och även straff. Det räcker nu!n Samtidigt är min grundvärdering just: Alla människors lika värde och rätten till empati, acceptans och upprättelse.
Om vi ska klara av det här KAN VI INTE och FÅR VI INTE skapa ett antingen eller.
ALLA de här orden är nödvändiga: Empati, gränssättande, acceptans, straff, upprättelse och konsekvenser.
Jag blir mörkrädd när jag hör dem som faller i diket av att nästan vilja gulla med gängmedlemmar. De som missbrukar vad empati handlar om och tror att en sund allians mot förändring handlar om att bli kompis med förövare.
Lika mörkrädd blir jag när folk skriker efter hårdare tag på ett empatilöst sätt.
Båda dessa diken kan leda till människoförakt och det är ingen människosyn som ger några som helst konstruktiva resultat.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
