Det finns ett ord som får raggen att resa sig på min rygg och det är just ordet myndighetsutövning. Själva klangen av detta ord andas makt och kontroll. Det känns som ett ord som handlar om att sätta någon på plats – att tala om vad det är som gäller.
Myndighetsutövning handlar om att det finns paragrafer och beslut att luta sig emot. Den som blir utsatt för myndighetsutövning är i hierarkisk ordning lägre ställd.
Varför jag reagerar så negativt på denna term som används friskt inom svensk socialtjänst och inom andra myndigheter är för att jag i de allra flesta situationer sett hur det bygger upp försvar. Människor som är i utsatta lägen, ofta i beroendesituationer där de är ekonomiskt beroende av myndigheten är väldigt sårbara. Jag säger inte att dessa personer är lätthanterliga, det finns många gånger redan starka motstånd och försvar med i bilden.
Vi lever i en tid när många ropar efter hårdare tag. Efter gränssättande och tydlighet.
Tro nu inte att jag är någon gränslös velourgubbe som inte tycker att det ska finnas krav och gränser. Faktum är att jag tycker det är FÖR LITE av den varan.
Däremot har jag starka värderingar när det gäller HUR vi sätter dessa gränser eller hur vi levererar konsekvenser. Om vi gör det med en förmyndigande attityd och utövar vår makt mot sårbara människor på fel sätt, då förvärrar vi situationen.
Jag kan nästan garantera att det är just vår attityd som gör att människor fastnar i beroendeställning till samhället. Men vi lägger skulden på den svage, som inte rättar in sig i leden. Myndighetsutövaren ifrågasätter vi sällan eller aldrig. Den ende som gör det är den som är drabbad.
HUR vi bemöter människor är A och O. En myndighetsutövare kan ha både paragrafer och utredningar att luta sig mot och ha i sak rätt. Det är bara halva jobbet. Den viktigaste halvan är på vilket sätt vi får med individen på tåget. Att inte låta våran maktposition förvärra. Hur levererar vi buskapet?
Individen är ALLTID expert på sitt eget liv. Det innebär att när vi arbetar med människor så måste vi göra det med stor ödmjukhet inför experten. Det går inte att bara klampa på i myndighetens namn för att jag på pappret har rätt!
Ordet EVOKE på engelska är fantastiskt. Det handlar om att locka fram viljan till förändring hos individen vi arbetar med. Det kräver engagemang och det kräver vilja. Men, då skyller vi på att vi inte har tid. Faktum är att det går snabbare att peka med hela handen, men vad blir resultatet?
Vi måste bort från det otäcka arv som vi har i Sverige med maktens myndighetsutövande.
Vi måste också höja kravnivå, förväntningar och sätta tydligare gränser. Då KRÄVS det att vi börjar arbeta på ett annat sätt och gör oss fria från de strukturer och rutiner som vi vet inte fungerar.
Det är vi som arbetar med människor som måste lära om. Inte lägga det på dem som redan är sårbara och har en nedsatt förmåga.
Låt oss eliminera order myndighetsutövande från våran vokabulär. Det skadar mer än det gör nytta.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
