När beskedet kom att min provins i Spanien kommer att vara stängd till 15 januari blev jag otroligt ledsen.
Att få svart på vitt om något gör att vi kan dippa. Förra fredagen blev jag otroligt sänkt. Jag har varit hemma i min lilla lägenhet sen i februari och naturligtvis fanns det ett hopp att jag skulle kunna träffa nära och kära över jul och nyår.
Jag tillät mig själv att vara ledsen. Att vara förbannad. Att känna alla känslor. Mina närstående tog betäckning och visste att deras plats behövde vara i periferin tills reaktionerna mojnat.
Det är så oerhört viktigt oavsett vad det är för förändring och kris vi upplever…att TILLÅTA dessa NORMALA reaktioner.
Förr eller senare i kölvattnet av dessa dyker den upp: ACCEPTANSEN…Det är bara att gilla läget.
Jag går från att VARA i krisen till att GÖRA.
För mig fungerar det med att närma mig mitt nätverk när jag bearbetar saker och ting. Tillsammans med dem började jag att planera och filura på hur jag ändå kan göra jul och nyår till något bra.
Bearbetning av jobbiga saker innebär alltid interaktion med andra för mig. Vad funkar för dig? Vi är så olika. Det gäller att hitta sin egen väg och inte försöka kopiera någon annan eller vara någon som vi inte är.
Jag är tacksam att min livsresa gett mig insikter till hur jag fungerar och hur jag hanterar kriser. Både de små vardagskriserna och de större mer livsomvälvande.
Kriskompens är fantastiskt. Så individuellt och så viktigt att lära sig.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
