Jag minns kravallerna i Los Angeles 1992…

Jag var ledare för en organisation med 200 volontärer. Vi arbetade bland AIDS-sjuka. Många av våra klienter bodde i utsatta områden.

Det enda vi hörde och såg på nyheterna handlade om mord, våld, bränder och brottslighet. Känns detta igen? Jag har en liknande känsla när jag idag hör om rapporteringen i svensk media om det rådande gängvåldet och eskalerande kriminaliteten.

Våld föder rädslor. Media rapporterar och ger näring till dessa rädslor. Resultatet blir polarisering och en förstärkt vi-och-dem inställning.

Jag har bott många år i USA och jag vågar säga att det är ett land som är drivet av rädslor. Detta har bara blivit värre genom åren.

Nu ser jag med fasa att Sverige är på väg åt samma håll. Människor är rädda. Polariseringen blir värre. Rädslor föder starka negativa känslor.

Vad säger detta dig som är ledare, förälder, pedagog eller som på annat sätt ska vara en förebild?

Jag minns hur vi under kravallerna i Los Angeles insåg att vår uppgift som ledare är att motverka att rädslor får blir drivkraften. Jag guidade många i ledarskapsroller att försöka skapa en motvikt till det som händer och inse att rollen som förebild när människor är oroliga och rädda är att förmedla ett lugn. Inte att ge näring till rädslor och polarisering. Detta betydde naturligtvis att ledare var tvungna att börja med sig själva. Att bearbeta sina egna rädslor för att kunna vara just förebilder mitt i det rådande läget.

Lugn smittar av sig. Det går att hitta ett lugn i de svåraste av situationer. Jag är just nu i Kapstaden där gängbrottsligheten är enorm. Mitt i detta har vi ledare som är klippor. Personer som inte är drivna av rädslor utan av hopp och tilltro.

En ledare som själv är driven av rädslor är många gånger i affekt och kan inte vara den förebild som krävs. Vi leder människor och de behöver känna att det finns en stark vi-känsla som tror på en framtid. Att vara en ledare i svåra tider är inte att skapa en vi-känsla baserat på att vi har samma fiende eller samma människor som vi motarbetar.

Att stoppa eskaleringen börjar med oss själva. Vi behöver inte ha svar på svåra frågor för att förmedla ett lugn. Vi behöver inte ha lösningar som i nuläget vi som samhälle famlar efter. En ledare hittar lugnet mitt i frågetecknen och ser som sin uppgift att skapa trygga arbetsplatser mitt i det som är den nuvarande kontexten.
Här är Motiverande kommunikation och OBM fantastiska förhållningssätt.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Du kanske också gillar

Masterclass i bemötande.

Alla har vi blivit utsatta för ett bemötande som gör att vi får dålig smak i munnen.Vi har bara en chans att ge ett första