En av mina grundteser inom krishantering handlar om individens eget ansvar att bearbeta sina kriser. Oavsett vad som orsakat en livskris så är det aldrig någon annan som kan gå igenom den nödvändiga process som det innebär att komma vidare.
De allra flesta människor som kör fast i sin krishantering och fastnar är personer som av någon anledning inte vill eller kan ta det ansvaret över sitt eget liv. Att fastna i ett syndabockstänkande eller ett ältande är otroligt vanligt. Eller att fly från krisreaktionerna genom symptomlindring i form av medicinering, själv-medicinering eller annat undvikande beteende.
Om vi vill må bra och utvecklas av livets normala kriser så kan vi inte fly från ansvaret att stå vid rodret i våra egna liv.
En av de saker jag funderar på ofta när jag läser i tidningen hur politiker eller enskilda personer ropar efter lagar. Det är som att vi vill ha hjälp att skydda oss från oss själva. Lagar som förutsätter att vi inte kan ta egen kontroll utan behöver någon annan som gör det åt oss.
Jag är nog väldigt liberal för jag tror inte på lagar som skyddar individen från att ta ansvar för sitt eget liv. Jag tror att individer skulle må bättre om vår allmänna attityd handlade om att ta konsekvensen av vårt eget agerande.
Naturligtvis behöver vi skydda barn och minderåriga som ännu inte behöver eller kan ta ansvar för sig själva. De behöver regler, ramar och förhållningssätt.
I vuxen ålder efterlyser jag dock att det personliga ansvaret belyses mer. Friheten att göra val och sedan leva med antingen de goda eller de negativa konsekvenserna är något som tyvärr inte fungerar hos många. Inom krishantering märker jag det väldigt tydligt. Personer som klarar av frihet under ansvar kommer snabbare ur sina kriser. Att göra en god konsekvensanalys av vad mina tankar och handlingar får för efterföljder hjälper mig att utvecklas och bearbeta livets baksidor.
Människan är autonom och har rätten att fatta egna beslut – Detta brinner jag för så länge besluten inte skadar någon annan. Ta konsekvensen av våra val är en naturlig påföljd. Det är inte då läge för att utbirsta: ”Någon måste ta ansvar!”
För denne någon kan inte vara någon annan än individien själv.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
