BBC har haft några intressanta inslag den här veckan om hur ofrivillig ensamhet är ett folkhälsoproblem. Detta bekräftades av både forskare i Storbritannien såväl som av NHS (sjukvården).
Icke-vald ensamhet både privat och professionellt är en orsak till psykisk ohälsa. Jag såg intervjuer av flera personer som berättade om hur ensamheten på arbetsplatsen blivit en så stor stressfaktor att det resulterat i sjukskrivningar.
Den senaste tiden pratat med många chefer och ledare som upplever sig väldigt ensamma i sina positioner. Det finns ett engelskt uttryck: ”It’s lonely at the top!”
Om chefen känner sig utanför eller ensam, hur ska denne då i sin tur kunna aktivt guida arbetsplatsen så att ensamhetsproblematik inte är en stor anledning till att personal mår dåligt.
Ensamhet är tvåeggat. Lika energigivande som den valda ensamheten kan vara, lika dränerande och stressande kan den icke-valda ensamheten upplevas.
Det har varit fantastiskt spännande att få coacha chefer med ensamhetsproblematik ur denna svacka. Varför? Jo för den egna erfarenheten har gjort att de nu ser och blir mer inkännande som chefer.
Ofrivillig ensamhet äter på självkänslan och självförtroendet. Det påverkar vårt välmående. Människan är ett flockdjur och har ett primärbehov som handlar om tillhörighet och erkännande av gruppen.
Eftersom denna stressfaktor är så stark är det otroligt viktigt att vi som ledare har koll på hur medarbetare mår. Hur känner sig personen i relation till andra människor på arbetsplatsen? Det är ingen enskild angelägenhet för medarbetaren, det handlar i förlängningen om arbetsmiljön för alla. Nästa steg är också att ha ett engagemang som är starkt nog för att försäkra oss om att personen har det privata nätverk som de behöver.
Ensamhetsproblematik kommer vi aldrig åt om vi inte vågar lyfta frågan. Hur vi gör det utan att skapa någon påtvingad Kum Ba Yah kultur är lite av ett konststycke och en fingertoppskänsla.
Den relationella ledarskapsstil som jag brinner för är ett fantastiskt sätt att hitta balansen så att å ena sidan inte nära blir för nära och å andra sidan att vi i professionalitetens namn får ett undvikande beteende.
Ledarens uppgift är att se till att ingen i flocken känner sig ensam eller marginaliserad.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
