Många gör misstaget och tror att empati är detsamma som medkänsla. Faktum är att det är väldigt långt från vad det handlar om.
Empati är att sätta sig in i en annan människas situation och förstå hur denne tolkar läget. Inte genom våra egna filter, erfarenheter och övertygelser, utan att se, höra, känna och uppleva en händelse som individen gör.
En individ har alltid tolkningsföreträde och därför är det av yttersta vikt att vi ledare sätter oss in i hur de vi leder läser av situationer.
Det är lätt att känna medkänsla för någon som har samma syn på livet och situationer som vi själva har. Men hur ofta hamnar vi inte i lägen där det inte är så.
Jag vet att jag inte är ensam om som ledare att ha personer som jag inte har någon medkänsla för. Snarare tvärtom så finns det en motkänsla. Det kommer alltid finnas människor och medarbetare som vi inte tycker om.
Alla medarbetare har dock RÄTTIGHETEN att bli bemötta med empati. Att få känna att ledningen vill dem väl. Det är inte förhandlingsbart. Så är det och det ruckar jag inte en millimeter på.
Empati lockar fram det bästa hos dem vi möter. Det är en enorm utmaning att kontinuerligt vässa denna ledarskapskompetens. Ju mindre vi tycker om personen desto svårare är det att få vederbörande att veta att jag vill dem väl.
Empatisk kompetens är något vi måste lära oss. Det är inte medfött. Det är en hårdvara som kräver ett kontinuerligt slipande och en självinsikt hos oss som leder.
Låter jag tuff? Bra! Det var meningen.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
