Det är fullt förväntat och normalt att vi reagerar när vi utsätts för förluster i livet.
En väldigt vanlig reaktion är att vi reflexmässigt vill fly bort från dessa obehagliga känslor. Vi ser dem som problem och problem är lika med lösningar.
Denna lösningsfokuserade brådska är något av det värsta som vi kan utsätta oss för.
Det blir en form av förnekelse. En flykt. Det är med tydlighet så att om vi flyr från att känna, så samlar vi stressen på hög och den påverkar oss negativt i längden.
Att trycka ner krisreaktioner är inte en sund respons. Vad är då sunt?
Att tillåta oss själva att känna det vi känner.
En del reagerar på förluster med ilska. Nycken är då att tillåta denna ilska. Inte trycka ner den. Det finns väldigt många konstruktiva sätt att härbärgera och tillåta ilska. Fysisk aktivitet, en löprunda, gympass eller rask promenad. Jag blir ofta arg när jag känner förluster. Jag har travat många mil och låtit svordomar och frustrationer flöda. Det är befriande att få vara i ilskan.
Tårar är en vanlig reaktion. Min kompis ringde häromdagen och frågade om jag kunde tipsa honom om en riktigt sorglig film. ”Jag behöver hjälp att få ut mina tårar och min ledsamhet jag känner!” Tipset blev Steel Magnolias. Efteråt fick jag ett tack att det var precis den filmen han behövde för att få igång tår-maskineriet och gråta av sig.
En man jag känner som kämpar med oro och ångest. Han går ner och sätter sig vid en älv som forsar. Han bara sitter där och bejakar det han känner.
Det är även viktigt att personer som inte känner något alls upplever ett tillåtande kring detta. Många människor reagerar inte emotionellt utan har ett mer kognitivt processande.
Det underbara med ordet TILLÅTA är att det betyder att vi får vara oss själva och känna det vi känner (eller inte känner), utan att jämföra oss med andra människor.
Det är ett faktum att om vi tillåter reaktionerna som kommer som ett resultat av förluster, då går bearbetningen fortare. Det som ofta gör att processer tar tid är att vi antingen trycker ner eller flyr från det vi behöver hantera.
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
