Det blev mycket om trygghet den här veckan i mitt bloggande. Jag var i Sydafrika för ett par veckor sedan. Där arbetar jag med organisationer och företag som har sina verksamheter i områden som är kontrollerade av kriminella gäng.
Jag pratade med en av de ledare som jag handleder. Hon ville att jag skulle ge henne feedback på en ny strategi som hon börjat använda sig av. Jag tyckte den var genialisk och delar den med er.
Gängvåld och kriminalitet påverkar oss mer än vi tror. Unathi har många medarbetare som har tonårsbarn. Därför bestämde hon sig för att gå ut och fika med var och en av sina medarbetare. Agendan var att erbjuda en plats där de kunde prata om hur våldet påverkar dem som individer och deras familjer.
Hon började med att bjuda på sig själv och berätta hur hon litar på sin 15-årige son till 100% men ändå har svårt att sova när han är ute på kvällar. Tonårspojkar är väldigt utsatta för våld, rån och brottslighet.
En efter en av de 20 personer som rapporterade till henne fick möjligheten att prata om sin egna situation. Sina egna rädslor kring våldet i samhället.
Hon berättar hur detta har lett till att medarbetarna nu känner att arbetsplatsen är ett ställe där deras rädslor och starka känslor kring gängvåldet gjort att de faktiskt känner sig tryggare på jobbet, för där är det OK att prata om hela livet.
Det Unathi dock tryckte på är vikten av att hon guidade samtalen så att de handlade om hur de som arbetsplats kan hitta ett gemensamt förhållningssätt att förhålla sig till hur de hanterar de faktum att gängvåld är en del av samhällsbilden. ”Däremot är inte vårt företags uppdrag att bekämpa gängvåldet och ändra samhället. Det finns medarbetare som väljer att engagera sig i organisationer som aktivt arbetar för samhällsförändring och de har företagets fulla stöd i detta. Men igen, gängbekämpning finns inte med i vårt företags uppdragsbeskrivning och vision. Det som däremot är del av vårt ansvar som arbetsgivare är att skapa trygghet på arbetsplatsen i en värld där vi alla är påverkade av kriminalitet och gängvåld.”
När jag var i Sydafrika tog jag med en f.d. gängmedlem som fick ett forum att prata med medarbetarna på några av de företag och organisationer som jag arbetar med.
Jag var tydlig med att hans uppdrag var INTE att berätta sin egen dramatiska berättelse i första hand, utan att utifrån sitt perspektiv tala om trygghetsperspektivet för åhörarna. Det blev väldigt bra.
Hur skulle detta kunna appliceras på en svensk arbetsplats där det också finns medarbetare som är både direkt och indirekt påverkade av det faktum att Sverige är det land i Europa med mest problematik med gängrelaterat våld?
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
