Det är fullt förväntat och normalt att vi människor reagerar när vi är i kris.
Vi är alla olika och reagerar på olika sätt.
Det är viktigt att vi ger utrymme för dessa reaktioner. Först och främst att vi tillåter oss själva att reagera.
När jag är i kris reagerar jag ofta med ilska. Jag får kort stubin och det märks tydligt att jag är i obalans. Det absolut bästa för mig i det läget är att tillåta mig själv att vara arg. Att vara i det som är mitt här och nu.
Oavsett hur vår reaktion ser ut är det viktigt att TILLÅTA oss själva att reagera.
Hur ska vi då bemöta andra som är i kris. Om du har en medarbetare, familjemedlem eller någon annan i din närhet som är arg, deprimerad, orolig, har ångest eller har koncentrationssvårigheter?
Samma sak där. TILLÅT krisreaktionen. Var med personen i det som är deras upplevelse.
Tala INTE om före en person vad de inte ska känna. Det är dåligt krisbemötande. Det skadar mer än det gör nytta.
En person som är nedstämd mår sämre av att bli bemött med: ”Nu måste vi vara positiva!” eller ”Nu är det viktigt att vi är starka!”
Effekten av ett dylikt uttalande blir att självkänslan och självförtroendet blir ännu mer tilltufsat. Om personen inte har förmågan att vara positiv och stark och får det bemötandet går denne ner sig ännu djupare.
Notera att jag inte pratar generellt utan i kontexten av att möta någon som är i kris.
God krishantering handlar om att tillåta krisreaktioner.
Det bemötandet stärker vi-känslan.
En kvinna i USA skrev till mig igår. Hon arbetar hemifrån. Hon skriver:
”Jag satt i en videokonferens med min chef och jag förlorade kontrollen. Jag blev arg och kunde inte fokusera. Min chef reagerade med att understryka att det är helt OK att ilska kommer till ytan. Han lät mig vara arg och lyssnade. Sedan frågade han vad VI kan göra för att skapa det bästa av situationen. Samtalet gav mig kraft. Hade han talat om för mig att jag inte ska vara arg. Då hade jag nog bett honom fara och flyga!”
Ha en go dag alla goa!
Ulf Lidman
Kan bara instämma till 100 %. Att omge sig med människor som ger en utrymme och en tillåtelse att vara deprimerad är stärkande och läkande.
Det är när man träffar de människor som så hurtigt kör med nån slags peptalk till en som man faller.
Jag hade önskat att de skulle förstå hur otroligt farligt det är att säga så till nån människa som mår dåligt.
Värst var det när en coach sa att det är synd om de människor som har kronisk sjukdom så som cancer eller MS, vi andra var det inte synd om utan vi skulle bara skärpa oss.
Personen jobbar som personlig tränare/coach.
Tyvärr finns det en stor okunskap i just den yrkeskategorin.
Ett sånt uttalande kan få bägaren att rinna över och man avslutar sitt liv.
Tyvärr ploppar det upp såna uttalande dagligen på nätet. Själv försöker jag omge mig med kloka och kunniga människor när jag befinner mig i en tuff kris men det är inte alltid det går att skydda sig.
Tack för dina kloka och stärkande texter.
Mvh Ingrid
Tack för dina rader Ingrid!
Det är så viktigt att tillåta krisreaktioner!
Tyvärr saknas det ofta kriskompetens hos livscoacher. De har en funktion, men inte i det akuta krisläget. En del finner positiv psykologi etc hjälpsamt i krisbearbetningen och det är bra. Men det har ingen plats när människor behöver hitta acceptansen som är en förutsättning för att kunna bearbeta en kris.
Här tycker jag Kübler-Ross med sina fem stadier av kris- och sorghantering har mycket att lära oss.