I veckan var jag på möte med killen som hjälper mig med mina hemsidor. Han har en enorm förmåga att kommunicera med sin mimik, sitt kroppsspråk och sina ögon. Hela han får mig att känna mig välkommen. Han reflekterar så mycket positivt mellan raderna.

Jag frågade honom om han var medveten om sin högljudda icke-verbala kommunikation. Hans svar förvånade mig. Han berättade att han tidigare varit en hängig och moloken person som alltid såg trött och uttråkad ut.

”Jag var den där halvsovande och apatiske killen som genom mitt sätt att vara byggde murar omkring mig!”

Nu blev jag nyfiken och frågade vad som hände. Hans berättelse var fascinerande. En kompis till honom som arbetar med teater hade utmanat honom till att använda sin icke-verbala kommunikation på ett konstruktivt sätt.

”Jag fick öva ickeverbal kommunikation som om det vore ett annat muntligt språk. Hur vill jag göra mig förstådd? Vad vill jag kommunicera? Hur vill jag bli uppfattad?”

Det går att ändra på ett negativt icke-verbalt tilltal eller respons. Men det kräver insikt och vilja.

Har du funderat på hur högljudda vi människor kan vara med våra gester, ögonrullningar, hållning, kroppsspråk, mimik, tonläge etc.? Av någon anledning räknar vi bara det talade eller skrivna ordet.

Jag hör till dem som tycker vi har en skyldighet att tänka på vad vi säger icke-verbalt precis lika mycket som vi inte vräker ur oss vad som helst med ord.

Mehrabian var en forskare som redan 1973 kom ut med en rapport som påvisade att inom kommunikation mellan individer är det enbart 8% som är ord!

Språkkurser i ickeverbalt språkbruk kanske vore något!

Ha en go dag alla goa!

Ulf

Vad säger vi icke-verbalt?