Jag föreläste om Organizational Behavioral Management (OBM) för en grupp med ledare i Belize förra veckan. En av nycklarna till att OBM ska fungera är den relationella sidan. Att ledare vill och vågar komma nära sina medarbetare. Att skapa en stark vi-känsla.

I ett fattigt land som Belize där vi-känslan är en viktig del för överlevnad blev det en tvärkulturell utmaning. När jag föreläser om OBM i mer individualistiska sammanhang där kulturellt människor står sig själva närmast, får jag trycka på vikten av att släppa på individualismen och se gruppen. I Belize var detta en självklarhet. Jag mår bra när gruppen mår bra. Kollektivet är anledningen till välmåendet.

Attityden ”What’s in it for me?” existerade inte alls.

Här var diket istället det raka motsatta. Istället för att lägga trycket på vi-känslan fick jag slänga in en föreläsning som jag kallade ”TAG PLATS! Att prioritera sig själv, sin egen kompetensutveckling och sitt eget välmående och inte sitta i baksätet.

Jag är så tacksam för möjligheten att utbilda i olika kulturer och kontexter. Det som är en gåva i en kultur är en utmaning i en annan.

Det är så lätt att vi kritiserar och tänker att gräset är grönare någon annanstans.
Gräset är grönt överallt – ogräsen vi behöver rensa bort är dock olika. I Sverige är individualismen ett ogräs många gånger. I Belize är ogräset självförsakande.

Mina OBM föreläsningar är kontextuella. Jag måste lära känna åhörarnas verkligheter för att ge rätt näring till gräsmattan. Precis som i ledarskap. Det går inte att leda utan att lära känna och relatera.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Vi-känsla kontra individualism.