Hur vi använder sociala medier är väldigt olika. Jag märker i många samtal jag får, att sociala medier orsakar en hel del gott men också missförstånd och till och med smärta.

Många skriver till mig och är upprörda för att de skriver till människor på exempelvis Linked In och inte får något svar. De likställer detta med att tilltala en person som i sin tur vänder dem ryggen och ignorerar dem. Många blir sårade av detta.

Visst finns det något att säga om kommunikation. Jag önskar bara att vi tänkte ett steg längre. Inte bara på våra intentioner utan på hur saker landar hos mottagaren.

Som ledare är det extra viktigt att ge en snabb respons när en medarbetare hör av sig.  Det tar inte många sekunder att skriva ett par rader i retur. Det behöver inte vara en uppsats, men ett erkännande att meddelandet mottagits och när det blir en återkoppling.

Vi ledare får inte falla in i fällan att ha en aura av stress omkring oss. Det sprider sig i organisationen och skapar osäkerhet.

Jag kanske är gammalmodig, men jag tror på möten. Möten mellan människor där det verbala bara är en liten del av kommunikationen. Kroppsspråk, mimik, röstläge, ögonkontakt etc. utgör över 80% av kommunikation mellan människor.

Jag saknar tiden när människor behövde anstränga sig för att få kontakt med andra. Jag läste en rapport att antalet sociala mötesplatser har mer än halverats.

Jag försöker att ha en inställning när någon skriver till mig via sociala medier att mitt svar och min respons bör vara sådan att jag skulle kunna titta personen i ögonen och försäkra mig om att det jag vill kommunicera landar på det sätt som jag har som avsikt.

Konflikters kärna är ofta missuppfattningar mellan avsändarens avsikter och mottagarens tolkning eller perception.

Hur tolkar någon som bemödat sig med att skriva ett personligt meddelande på Linked In eller FB när det inte kommer något svar? Jag tror att vi måste aktivt tänka mer på dessa saker i en tid då mänskliga möten har blivit funktionshindrade av skärmar. Det kräver mer av oss.

En lite rolig kommentar fick jag från en kvinna som var upprörd på sin chefs sätt att kommunicera.

”Skickar han mig en till tummen upp istället för att skriva ord, då talar jag om för honom var han kan stoppa den tummen!”

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Sociala medier och förväntningar.