Idag firas det midsommar så det står härliga till i många familjer och andra sammanhang. Det svenskaste svenska för mig. En tradition som går långt tillbaka i tiden och är lite komisk. Jag minns när jag som barn läste en historisk barnbok om just midsommar. Jag var förundrad och gick till bibliotekstanten i Göteborg och frågade henne:

”Är det sant att midsommarstången är en stor snopp med blommor på?”

Tant Lillian, som vi barn kallade henne, blev som en rödbeta och hänvisade mig till mina föräldrar. På den tiden frågade inte småpojkar tanter om snoppar.

Jag minns alltid den där incidenten med ett leende varje midsommar. Svaret fick jag bekräftat av min historiemagister som berättade att barnboken hade rätt. Midsommar är en fruktbarhetsrit från asatrons tider i Sverige. Mina utländska vänner blir alltid fascinerade av att vi hoppar som grodor runt en fallossymbol med hela familjen.

Alla kulturer i hela världen har högtider där något firas. En anledning att ta en paus i livet och gemensamt uttrycka tacksamhet över en nationell milstolpe, religiös händelse eller rent av politiskt på första maj.

Jag tror vi människor helt enkelt är funtade på det viset att vi behöver fira! Festande är en del av våra behov. Sedan under vilka former och vilken anledning som ligger bakom är mindre viktigt.

Firandet stärker den viktiga vi-känslan som alla människor behöver för att må bra.
Tillhörighet och gemenskap är ett primärt behov som är viktigt att inte försaka.
Jag tycker det är fantastiskt att vi har och bibehåller traditioner som binder oss människor samman i en fragmenterad värld och tid.

Ha en go midsommar alla goa!

Ulf Lidman

 

Fira!