Jag hör ofta människor uppmana varandra att vara starka. Att inte ge upp och att inte sluta kämpa.

Det är viktigt att uppmuntra till de förmågor som vi har och som vi ibland glömmer. En uppmuntran att hålla ut. Att tänka på att saker och ting kommer att bli bättre.

Men….nu kommer ett av mina ”men” igen……en viktig sak som vi måste komma ihåg mitt i viftandet med pompomsen och tillropen att ligga i och vara starka, är att äkta styrka kommer från att inte vara rädd för svaghet.

Jag är en stark person och ett av drivmedlen till detta är att jag tillåter mig själv att vara svag när så behövs. När mina förmågor blir uppmuntrade (av mig själv eller andra) att vara stark när jag inte kan, resulterar det i en negativ inverkan på min tilltro till mig själv. En rekyleffekt som ger näring till helt motsatta mekanismer än vad intentionen var.

Ibland är bästa sättet att vara stark – att tillåta oss själva att vara svaga.

Framgångstänkande, positiv psykologi, NLP och andra peppningsfilosofier….då och då måste själen få vara förkyld några dagar.

När jag behöver få vara svag är bästa medicinen att omfamna den inre oförmågan och inte försöka vara någon jag inte är.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

”Stay strong!”