Jag vet att det är många fler än jag som har haft perioder av nedstämdhet och depression i livet. En krisreaktion som är väldigt vanlig, men vi pratar inte om det för av någon underlig anledning är det stämplat med skamkänslor.

VI känner inte skam över att ha en förkylning eller att vi blir utslagna av influensa. Men ett själsligt virus som gör att vi inte känner igen oss själva, det har vi kategoriserat som mindre acceptabelt.

Inte undra på att många känner sig så ensamma i sin nedstämdhet. Inte undra på att vi isolerar oss från andra. Utöver att det inte finns någon ork, ingen lust, inget hopp och bara ett förtvivlat mörker, orkar vi inte med att dessutom bli utdömda av omgivningen. Så då isolerar vi oss istället. Självkänslan och självförtroendet blir ännu mer punkterade.

Det finns så otroligt många människor som varit med om depression och nedstämdhet. Och det finns väldigt många som hittat sin väg ut ur mörkret. Depression är inte kroniskt. Det är övergående. Men vägen ur denna dödsskuggans dal kan se väldigt olika ut beroende på vem vi är och vad som fungerar för oss som individer.

Har vi lyckats komma vidare så finns minnet av mörkret kvar. Ingen av oss längtar tillbaka till apatin och lamslagenheten. Jag önskar inte min värste fiende att behöva uppleva perioder av nedstämdhet.

Så här är det för mig: Ibland känner jag att nedstämdheten kommer krypande. Inte som en blixt från ovan, utan ett litet steg i taget och jag känner att jag närmar mig en gräns.

Det är här det är så viktigt att ha en strategi och en plan. Vad gör jag i detta läget. Det går att kontrollera tankar, det går att kontrollera handlingar och aktiviteter. Finns det ett annat sätt att tänka på som leder mig bort från nedstämdhet? Finns det aktiviteter som kan hjälpa mig att inte falla in det mörker som nästan blev ett vanemönster efter ett tag.

När nedstämdheten kommer krypande, när jag är i gränslandet. Det är då strategin som fungerar för mig blir viktig. Nio gånger av tio fungerar det. Och den där tionde gången då går det åt helvete.

Men jag har lärt mig en sak om helvetet. Det är inte farligt att hamna där. Jag har varit där förut och jag vet vägen ut.

De här tankarna hjälper mig och hjälper mig att inte leva i rädsla för att hamna i svackor. En stark ledare är inte rädd för svaghet.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

När den kommer krypande…