Dagens inlägg är en översättning av ett meddelande som jag fick av en person anställd i ett företag i Nederländerna. Jag har översatt och fått tillstånd att lägga upp det.

”Pandemin har gjort att vi alla har arbetat mycket hårt. Flera i personalen har sagt upp sig. För ett par veckor sedan gick jag till min chef för att kräva upprättelse och rehabilitering från sviterna efter en bedrövligt arbetsam period.

Jag vet mina rättigheter och hade peppat mig för en konfrontation.

Bemötandet jag fick gjorde att jag blev mycket förvånad. Jag kom dig och var förbannad och jag ville ha problemet löst och få företaget att inte ta mig och annan personal för givet. Min chef, som vi alla känner som en tuff och krävande person, lyssnade på mig och sen säger han lugnt:

”Du har haft det väldigt tufft och jag ser att du är sliten. Vad behöver du för att komma vidare? På vilket sätt kan vi hjälpa dig att ladda dina batterier? Berätta för mig vad som skulle betyda mest för dig från företagets och min sida?”

Jag tappade min mentala dolk som jag hade färdig för attack. Och blev nästan ställd. Sedan fortsatte samtalet, inte med fokus på problemen och stressen, utan på mig. Han visade ett genuint intresse och det har en chef aldrig gjort på det sättet. För första gången kände jag mig hörd på jobbet. Han avslutade med att ge mig en uppgift. Att fundera på vad jag vill ha och hur jag vill komma vidare. Detta ska vi nu följa upp tillsammans.

Innan jag gick frågade jag honom vad anledningen till denna förändring i hans sätt att leda är. Han berättade att cheferna gått en utbildning med dig. Jag bad honom om dina kontaktuppgifter. Jag är väldigt bra på att klaga, men jag är också duktig på att ge beröm och tacka.

Tack från mig och mina medarbetare som också sett denna förändring.

Jannike
Amsterdam Universitair Medische Centra

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Jag känner inte igen min chef!