Oavsett i vilket sammanhang vi möter människor så är det första intrycket otroligt viktigt. Jag fick smaka på detta själv förra veckan.

Jag är väl medveten om hur jag ser ut. Precis som alla andra så finns det saker som jag inte är nöjd med. Vikten till exempel. Att uppsöka en personlig tränare är ett stort steg för mig som jag hade laddat för väldigt länge. Jag hörde om ett gym som specialiserar sig på enbart personlig träning och bokar en tid för en första session.

Full av positiv energi går jag dit efter att ha peppat mig själv. Eftersom jag är killen som alltid blev vald sist i gympan och inte älskar dessa sammanhang så var det lite som att sätta en skogsmulle på Manhattan. Jag känner mig helt enkelt inte bekväm i dessa sammanhang.

En karl med perfekt kropp tar emot mig och synar min kroppshydda, vänder sig sen 90 grader mot en helfigursspegel och tittar på sin egen kropp, spänner sina muskler och ler mot sig själv. Helt omedveten om sin icke-verbala kommunikation (eller inte).

Sessionen skulle vara en utvärdering. Jag fick göra en massa rörelser och böjningar. Han skrev och mätte. Upp på ett löpband, mer mätningar och anteckningar. Jag ställde frågor under resans gång och han sa att informationen skulle användas för att sätta ihop mitt program. Jag försökte inflika lite information om mig själv och vad jag har för målsättningar. Det var ointressant för denne man som sa att jag skulle ha tålamod och låta honom få en bild av mig och min kropp. De sista 30 minuterna av denna session fick jag ligga på en brits och han gick över hela min kropp med något som såg ut som en vadderad brödkavel. Kände jag mig inte fet innan kan jag tala om att ligga där som en vetedeg och bli knådad inte gjorde saken bättre.

Innan jag skulle gå frågade jag vad syftet var med denna timmes utvärdering. Svaret jag fick var: ”Du är överviktig!”

”Hallå!” Varför i alla tider tror han att jag kom till deras fantastiska gym med sina evidensbaserade metoder? För att få reda på något som jag redan är väl medveten om.

Jag satte mig i bilen och det enda jag tänkte på var: ”Jag sätter aldrig min fot på ett gym igen!”

När du möter en människa för första gången, tänker du på vikten av att ge ett positivt intryck? Har du själv varit med om ett bemötande som har triggat igång dina försvarsmekanismer snarare än öppna upp dig och göra dig mottaglig?

Dagen efter min upplevelse på det evidensbaserade gymmet träffade jag en annan personlig tränare utan någon dokumenterad eller formell kompetens. Han mötte mig i dörren till gymmet med ett stort leende och frågade mig vad jag hade för mål med min träning. Sedan utbrister han med glimten i ögat: ”Jag ska träna skiten ur dig och se till att du når dina mål!” Han ledsagade mig in på gymmet och gav ett engagemang som var helt fantastiskt. Ett första intryck som gjorde att jag ser fram emot nästa session.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Du har bara en chans att ge ett första intryck.