Att arbeta relationellt innebär att vi som personal måste våga bygga allianser med våra klienter. Engagemang går inte att skapa med en individ utan att det blir ett givande och ett tagande.

Den gamla klyschan: ”Man ska vara personlig men inte privat!” har skapat mer problem än den gjort nytta. Själva grundtanken i att ge en människa stöd är att vi måste bjuda på oss själva.

Här gäller det att vi hittar en balans. När blir nära för nära?

Jag kom nyliegen från en handledning med en chefsgrupp. Jag blev mäkta imponerad. Det handlade om en chef som stod en medarbetare väldigt nära. Denne chef var fantastisk.

När jag sitter och lyssnar på en personalgrupp som är transparenta med varandra. Där de bjuder in sina kollegor till insyn. Där det finns en ödmjukhet. Där prestigen är borta och ingen känner att de inte välkomnar insynen. Målsättningen handlar om att vara goda ledare i en dynamisk organisation. Nyckeln för att detta ska lyckas och ge goda resultat heter transparens och kommunikation. Prestigelös insyn och ödmjukhet. Att det fungerar vidade denna handledning med tydlighet.

När jag själv arbetar med människor som jag tycker mycket om har jag en handledare som alltid är välkommen att ställa frågan: När har nära blivit för nära?

Hur landar detta hos er?

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

När blir nära för nära?