Psykisk ohälsa ökar i vårt samhälle. Det finns ingen som följer media som undgått detta. Många människor lider av depression, ångest, bipolaritet, PTSD och andra diagnoser. Diagnostiserad psykisk ohälsa är en del av livet för oss alla. Precis som diagnostiserad fysisk ohälsa.

Varför gör vi skillnad på dessa två i vårt språk? Hur ofta hör vi inte att psykisk ohälsa används som skällsord: ”Han är ju psykopat!” Hon är ju fan inte riktigt frisk!”

Eller tidningsartiklar som handlar om att avslöja psykopaten på jobbet.

Ja jag vet att det är skillnad på psykisk ohälsa och psykopati, men det slarvas väldigt mycket med hur det är accepterat att uttrycka sig.

Vi använder inte samma stigmatisering när det kommer till fysisk ohälsa: ”Han har ju kronisk värk!” Hon är ju cancerdrabbad!”

Ser vi artiklar om hur vi ska hantera diabetikerna på jobbet?

Stigmatiseringen och nedvärderandet av psykisk ohälsa gör det svårare för de som är drabbade av detta att söka hjälp, att få stöd och lära sig leva med diagnosen.

Låt oss tänka på hur vi uttrycker oss om psykisk ohälsa – det får aldrig ligga negativa värderingar inbäddade i det vi säger.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Tänker vi på hur vi uttrycker oss?