Jag arbetar mycket med både behandling och ledarskap. Det finns många eldsjälar som vill fördjupa sina kunskaper och höja sin kompetens inom dessa områden.

Det är inte ovanligt att jag får förfrågningar om att utbilda människor och ge dem metoder och verktyg. Visst, det finns metoder som kan hjälpa oss i vårt arbete både som behandlare och ledare.

Men, och det är ett stort men. Metoder och verktyg är sekundärt. Av all forskning som jag håller mig a jour med så finns det en gemensam nämnare. Det som fungerar och som måste vara det primära i arbetet med människor är relationer.

Relationer är dynamiska och kräver kontinuerligt arbete. Det är relationer som lockar fram det bästa hos oss människor. Faktum är att jag tror att verktyg och metoder som används utan relation skapar mer problem och motstånd än de hjälper.

Ledarskap och behandling har mycket gemensamt. Det handlar om att komma de människor vi får förmånen att möta nära. En person som vill gömma sig bakom metoder och verktyg ska inte arbeta vare sig i behandling eller i chefspositioner.

De utbildningar som jag håller har en grund-anda eller en grundton. Att lära oss att gå i andra människors sandaler. Detta är en relationell kompetens. Vi har allt för länge sett det relationella som någon slags mjukvara. Tvärtom, det är hårdvara, det är inte en känsla, det handlar om kompetens. Kompetensen att kunna relatera.

Lågaffektivt bemötande, Motiverande samtal, Lösningsfokuserat, Kognitiv Beteende Terapi, Konflikthantering, Krisbearbetning, Organizational Behavioral Management, Tvärkulturellt ledarskap och behandling…alla dessa områden som jag brinner för. Varför fungerar de?

Jo, just för att jag aktivt motarbetar metodiseringen av dessa kompetensområden. Grunden och prioriteten i allt arbete med människor måste vara relation. Om det inte har sjunkit in hos oss, då hjälper det inte hur duktiga vi är på ovanstående och andra kompetensområden.

Det är med sorg som jag ser hur Motiverande samtal mer och mer presenteras som en metod. Lågaffektivt bemötande som ett verktyg snarare än den pedagogiska process som det handlar om. Listan kan göras lång på hur vi använder verktyg som en barriär mellan oss och människor snarare än tvärtom.

Om vi vill höja kompetensen hos medarbetare, då måste det börja med det relationella. En bra måttstock på detta är att se hur personal och chefer relaterar till varandra. Om vi inte kan relatera till varandra, hur ska vi kunna vara relationella i vårt arbete med klienter, elever, brukare, medarbetare etc?

Relation måste föregå och genomsyra alla metoder och verktyg.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Relationer går inte att ersätta med metoder och verktyg!