Det finns ett karaktärsdrag som jag tycker är en enorm bristvara hos människor: Förmågan att be om ursäkt.

Det ligger en sån enorm kraft i att få höra ett förlåt när någon har sårat oss. Det är frigörande.

En del människor vill inte ha en ursäkt, de har hittat sin identitet i att vara kränkta. Att be en sådan person om förlåtelse är som att stjäla hela deras manus. Det är väldigt häftigt att se hur en lättkränkt människa reagerar på en ursäkt. De tappar fattningen.
Människor har blivit väldigt lättkränkta. Vet ni att jag ser att en av de stora anledningarna bakom detta är just bristen på genuina ursäkter.

Vad är det som gjort att vi utvecklat en nästan reflexmässig respons till misslyckanden och misstag? Responsen att snabbt komma med urskuldande och ursäkter. ”Ingen ska säga att det är jag som begått ett misstag.” Vad är vi rädda för?

Jag begår misstag. Det är en del av livet. Gud bevare mig för människor som inte inser att de har förmågan att såra andra. Och vad är det då som är så svårt med att be om ursäkt? Varför sitter det så långt in.

Eller så kommer det som gör en ursäkt helt urvattnad. ”Jag ber om ursäkt…men…” och efter detta men kommer en hel radda med anledningar till varför. Saker som faktiskt gör att ursäkten förlorar väldigt mycket av sin kraft.

En socialsekreterare som jag pratade med berättade hur dåligt hon mådde över en situation där en man blivit misstänkt och utredd för övergrepp mot sina barn. Det visade sig att han var helt oskyldig. Min fråga var då till denne socialsekreterare om hon hade bett mannen om ursäkt. Hon såg ut som en fågelholk. Det hade hon inte ens funderat på.

När jag träffade henne flera månader efter detta berättade hon att hon sökt upp mannen och bett honom om ursäkt. Det var frigörande för båda parter.

Jag har suttit i handledningar efter incidenter i olika verksamheter. Respons nummer ett hos de närvarande är att börja se till att ingen kan lägga ansvaret på mig. Försvarsmekanismerna är på helspänn.

Gör du fel, be om ursäkt, utan undanflykter. Och du tänk på en annan sak. Det är alltid individen som har tolkningsföreträde på sitt eget liv, så en ursäkt handlar inte om dina intentioner, utan om hur mottagaren upplevde situationen.

Det är bättre att be om ursäkt en gång för mycket än en gång för lite. Att be om ursäkt urholkar inte din självkänsla och ditt självförtroende. Däremot gör bristen på att genuint be om förlåtelse mycket skada på den drabbades självbild.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Det var inte mitt fel!