En kvinna som jag haft förmånen att följa genom hennes krisbearbetning efter att hennes son avled av en drogöverdos skrev till mig ett år efter vår kontakt var avslutad.

”Jag är så tacksam att du fick mig att inse att sjukskrivning inte var det bästa alternativet för mig när mitt liv kollapsade efter min sons död.”

Hon fortsätter att beskriva hur viktigt det var att uppehålla både sitt professionella och privata nätverk under den tid som hon var i denna djupa livskris.

”Även om det enda jag ville var att gömma mig från allt och alla var det bra för mig att tvinga mig själv att inte göra så!”

Jag har otaliga berättelser som liknar denna kvinnas. Personer som inte följt sin nästan reflexmässiga längtan till att sjukskrining, utan har hittat vägar att uttrycka sin kris och krisreaktioner samtidigt som de är kvar i sin vardagsmiljö. Det är tufft att göra så, men det finns mycket som talar för att det är något att rekommendera.

Det finns hur mycket forskningsrapporter som helst som styrker att en längre sjukskrivning i samband med en normal livskris gör att det tar längre tid för personen att bearbeta sin kris och komma vidare med livet.

Samma sak gäller våra personliga relationer. Vikten att uppehålla dessa och bara vara runt personer som är en del av vår vardag.

Många människor som kör fast i sin krishantering och där en normal livskris leder till större mental ohälsa är ofta personer som isolerat sig från sitt nätverk istället för att vara kvar.

Det finns naturligtvis ingen rekommendation utan undantag. En del personer mår bättre av att ta ”time-out”, i synnerhet om livskrisen är relaterad till arbetsplatsen eller det personliga nätverket. Om dessa relationer och sammanhang är infekterade och destruktiva kan det vara sundast att gå åt sidan ett tag för att inte krisen ska förvärras.

Det finns inga universalsvar eller lösningar på svåra situationer. Grundinställningen bör dock vara den att vi i så stor utsträckning som möjligt värnar om och inte isolerar oss från vårt personliga och professionella nätverk när vi befinner oss i en livskris. Det gör oftast att vägen ut ur krisen blir mindre jobbig.

I slutändan är det dock alltid så att det är vi som individer som är experter på våra egna liv och fattar beslut om vad som är bäst för oss själva.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Klipp inte banden när livet gör ont.