Det är så vanligt att jag stöter på uppdragsgivare som är ute efter verktyg. Metoder som ska göra jobbet åt dem.

Här kommer ett faktum som det förvånar mig att det inte har trillat ner än. Det finns inga universella verktyg eller metoder. Det är ALDRIG ett verktyg som förändrar en människa.

Åter och åter igen när människor tillfrågas om vad det var som hjälpte dem att komma vidare ur svåra situationer, att ta kontroll över problemskapande beteenden och höja sin livskvalitet, är svaret RELATION.

Någon eller några som de träffade som var intresserade av att veta VEM de är. Att bygga en allians och en relation som i sin tur ger individen kraft till att kunna hjälpa sig själv.

Men vi lyssnar inte!! Istället sitter vi och gapar efter nya metoder och verktyg.

Nu har jag arbetat med handledning och utbildning inom hjälpar-professioner i Sverige i väldigt många år. Det jag ser är att en del försöker att ta det material som jag föreläser om och göra det till en metod. Någon slags steg för steg process. Det har aldrig varit avsikten. Min intention är och har alltid varit att hjälpa människor till att bygga relationer med dem vi får förmånen att möta i våra viktiga arbeten.

Gång på gång ser jag hur det låser sig när det inte finns ett facit eller ett steg att luta sig på.

När det gäller alla relationer är det så att det inte finns metoder och steg att följa. Det handlar om ett samspel. En relation är som en organism som hela tiden utvecklar sig. Vår uppgift är att vara i den organismen som en temporär krycka, att leda människor till att hitta sin egen väg framåt. Inte att hålla sig till spelregler och strukturer, utan att börja våga leva sina egna liv på det sättet som passar dem.

Krishantering och att vara krisstödjare handlar om att komma den som är i kris nära. Att vara med dem och genom den relationen locka fram det som personen behöver.

Detta kräver mycket av empati, nyfikenhet, att tänka utanför ramarna, risktagande och skapande.

Jag vill inte utbilda människor i metoder som skapar låsningar och begränsar. Jag vill utbilda människor som vill och vågar tänka själva. Lita på att det bästa verktyget de har i sitt arbete är de själva. Inte steg 1-10 i krishanteringsmetoden som aldrig uppfunnits.

När jag för många år sedan läste min första bok i Motiverande Samtal blev jag överlycklig. Äntligen någon som har förstått det relationella och inte skapat en metod. Ett sätt att relatera! Underbart.

Till min stora sorg har jag sett att MI idag har blivit förvandlat till en metod i Sverige. Det mest primära är verktygslådan och relationsbiten hamnar väldigt långt bak. Klart det inte fungerar då. Om det skulle fungera skulle vi ha sett en markant förbättring av behandlingsresultat i Sverige som ett resultat av alla tusentals människor som gått utbildning i MI. Ja, jag är kritisk. Relationsbiten har ersatts med att vi sitter och räknar antalet öppna frågor och reflektioner, mäter, kodar och metodifierar. Vi har ersatt relation med metod.

Vi måste VILJA relationer i arbetet med människor. Metoder och verktyg i all ära, men de måste vara sekundära och inte hindra oss att komma människor nära.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

I de verktygskåta människornas land.