Jag satt hos min barberare förra året. Om det är något som jag älskar så är det att bli ompysslad. Han vet vad han gör den käre Antonio. Inte nog med att han är duktig på att raka och klippa. Han har en närvaro och ett sätt att röra vid sina kunder som är helt fantastiskt. Han är mycket professionell och det finns inga sexuella laddningar med i bilden när han masserar ansiktet, hårbotten och skuldror.

Efter den rak- och klippsessionen gick vi ut och fikade. Jag berättade för honom att jag har forskat på kopplingen mellan mental hälsa och fysisk beröring. Att någon rör vid oss kan frigöra och framkalla känslor som vi har tryckt ner eller inte haft tillgång till på olika sätt.

Han berättade då att det var vanligt att det blev en lite laddad atmosfär när han utför sitt arbete. Något som han hade tolkat som sexuella laddningar och i därför avfärdat dem eftersom han är mycket professionell. När jag då utmanade honom att se detta som en del av sitt arbete och inte backa, utan istället följa med i det som händer blev han mycket intresserad och fascinerad.

Nu har det gått ett år sedan det samtalet och i måndags var jag där och klippte mig. Han frågade om vi kunde ta en kopp kaffe efteråt. Under fikat berättar han hur fantastiskt den kunskap jag förmedlade till honom har landat.

”Ibland låter jag bara handen dröja kvar lite längre på någons skuldra eller huvud när jag ser att något är på gång. Ofta ser jag hur kunden då får tårar i ögonen. Då säger jag bara till dem att det är OK och låta det hända.”

Han fortsätter sedan att berätta för mig om kunder som berättat för honom hur denna fysiska beröring hjälpt dem att kunna gå in i sorgearbeten, att komma i kontakt med känslor som det i det spanska macho-samhället inte finns så många ventiler för.

En stark berättelse handlade om en kund som under rakningen blev tårögd. Antonio såg att något var på gång och lade handen på mannens axel och bara höll den där. Han berättar att han såg och kände hur känslor kom i svallning. Mannen hade suttit där en stund och bara VARIT medan Antonio bara var närvarande med sin beröring. Inget mer hände just då. En vecka senare hade kunden kommit tillbaka till Antonio och berättat att han efter sin rakning åkt upp i bergen och suttit där och gråtit. Tårar som han längtat efter men inte kunde få fram efter hans bror hade begått självmord två år tidigare.

Beröringen hade framkallat en sorg som den här mannen behövde gå igenom.

Jag ska fördjupa mig i detta mer in nästa blogginlägg för nu orkar du inte läsa mer idag.

Kopplingen mellan våra kroppar och våra krisreaktioner är fascinerande.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Rör vid mig!