Många gånger hör jag utsagor om uppskattade chefer från anställda och jag skulle vilja sammanfatta tre av de saker som jag oftast hör. Detta blogginlägg handlar om kriskompetens. De två andra områdena kommer på onsdag och fredag.

Det ena handlar om bemötande när en anställd upplever att saker inte går som det ska. Det kan röra sig om kriser på jobbet, men även i det privata livet. Vi vet aldrig vad vi kommer att möta härnäst. Det kan vara relationssvårigheter, omstruktureringar, sjukdom, stress eller andra icke-önskvärda ingredienser i livet som poppar upp.

En bra chef tillåter sina anställda att vara människor. De chefer som får mest uppskattning är de som vet vad empati är på riktigt. De blir inte hotade av svårigheter utan ser det som möjligheter för att kunna få en ännu bättre anställd. Det spelar ingen roll om personens kriser är jobbrelaterade eller privata så kan chefen genom sitt ledarskap hjälpa den anställde att navigera genom det tunga. Chefens arbete är således att efter de förutsättningar som den anställde har kunna få plikterna på jobbet att fungera samt att ge näring till krisprocessen snarare än att det ska bli ett problem.

Denna kompetens är A och O i en tid då vi läser på längden och tvären om hur den psykiska ohälsan ökar i vårt samhälle. Kriskompetens är ett måste för en bra chef.

Jag har utbildat många chefer inom detta fantastiska område och tycker det är så spännande när jag efteråt får höra att saker som tidigare varit väldigt frustrerande istället har blivit utmaningar till att coacha människor framåt.

När jag hör att sjukskrivningstalen gått ner betydligt för att cheferna vet hur viktig deras roll är när anställda hamnar i kris. Det finns ingen åskådarläktare för en chef i sådana lägen. Den bästa investeringen i anställda är att veta hur stöd ska ges och hur sunda gränser sätts.

Så med andra ord, ett bra bemötande när en anställd inte mår hundra är något som jag ofta får höra om från de som skryter över sina chefer.

Vad innebär detta i praktiken? Jo att en chef vet hur en anställd i akut kris ska bemötas. Att veta vad som ligger i chefskapets uppdrag och vad som inte gör det. Att vara chef är inte att vara terapeut.

Kris är kostsamt både när det gäller mänskligt lidande men även ekonomiskt. Det går att göra något åt detta. Sjukskrivningar och rehabiliteringar är kostsamma och otroligt påfrestande för alla

Den kompetente chefen ser kriser som en möjlighet till utveckling, en del av arbetets vardag och något som inte går att förneka eller undvika. En arbetsplats med kriskompetens är inte härjad av konflikter och personalproblem. Kriser blir istället bränslet till ett ökat välmående hos alla.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

 

Den kriskompetente chefen