Jag tror inte det är en överdrift att säga att de allra flesta människor erfar förluster på grund av Coronapandemin.

Vi har förlorat vår rörelsefrihet, våra rutiner, umgängesformer och för många av oss innebär det ekonomiska förluster.

Vad händer med oss när vi utsätts för ofrivilliga förluster? Något som är väldigt vanligt är att de nuvarande förlusterna vi går igenom som är orsakade av pandemin, kan trigga igång förluster som vi haft tidigare i livet.

Detta är fullt förväntat och normalt och något att lyssna till.

En aktuell förlust kan bli som en katalysator och sätta igång processer från tidigare förluster där vi av olika anledningar inte tillät oss att känna reaktionerna av förlusten.

En man från London ringde mig och berättade just hur det han upplever just nu med förlusten av rutin och struktur har satt igång en sorgeprocess där han nu 11 år senare sörjer sin bror som dog i cancer. Han berättade att han var så uppe i karriär och jobb när han förlorade sin bror att han gick in i en förnekelse och aldrig riktigt sörjde den förlusten. Hans utlåtande var väldigt talande:

”På sätt och vis känner jag mig tacksam för det som händer och att jag får komma ifatt med denna sorg!”

En annan vanlig reaktion är att en aktuell förlust kan förstärka sorgeprocesser som vi har fastnat i. Att köra fast i en kris är väldigt vanligt. Ett ältande, en offerroll, ett skuldbeläggande eller en konflikt är exempel på beteenden som kan intensifieras.

Ett bra första steg om vi upplever kris- eller sorgereaktioner är att inte förneka eller fly från dessa. Tillåtande av det som vi tycker är obehagligt och obekvämt är en viktig nyckel i hur vi hanterar och senare bearbetar normala sorg- och kristillstånd.

På onsdag ger jag lite om hur vi kan tillåta oss själva att vara i sorg och kris.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Känslor av förlust kan intensifieras.