När jag arbetade på Cedars Sinai Medical Center i Los Angeles, tjänstgjorde jag på en mycket tungarbetad akut psyk avdelning. Det var väldigt mycket incidenter av fysiska övergrepp riktade mot personal. Alla vi som arbetade på avdelningen hade formell utbildning att arbeta med utsatta människor. Vår ledning såg till att vi alltid hade en vass kompetens inom det som då kallades för MAB (Management of Assaultive Behavior). Det som är väldigt snarlikt det vi idag kallar Lågaffektivt bemötande.
Vi övade regelbundet och coachade varandra till att bli bättre på att bemöta våldsamma attacker.

Vi som arbetade där visste vad vi gjorde. När det blev våldsamt hade vi kompetensen att ta itu med individerna som var aggressiva, utåtagerande och attackerande. Kompetens leder till att personal inte är rädda och att eskaleringen kan minimeras.

Nu läser jag med fasa hur man i Sverige börjar prata om att använda sig av pepparspray på institutioner för unga människor. I Sverige har vi inga fängelser för unga förbrytare utan detta ansvar ligger på Statens Institutions Styrelse.

Läs om detta här.

Jag har tidigare varit i kontakt med huvudkonoret för SIS som hävdar att de utbildar sin personal i Lågaffektivt bemötande. Men när jag hör från människor som arbetar på dessa institutioner är detta något som inte har implementerats i praktiken.

Det är djupt tragiskt att när det finns en kompetens tillgänglig. Att denna inte utnyttjas till fullo.

Det går inte att driva verksamheter för utsatta människor och använda sig av outbildad personal. Det är rena vansinnet. Utbildningsnivån i många verksamheter i Sverige är generande låg.

Det är inte pepparspray som behövs. Det är kompetens.

Varför har granskande nyhetsprogram i flera års tid tagit upp situationen på olika behandlingshem i Sverige? Och när de gör detta händer alltid samma sak.

Ledningen blir hotad. Det visar sig att personalen inte har formell kompetens. De evidensbaserade förhållningssätt som finns implementeras inte och följs inte upp efter att personalen utbildats.

Det mest tragiska är att de som förlorar på denna inkompetens är brukarna och klienterna. De får skulden för att personalen är inkompetent. Syndabocksstämpeln förstärks.

Starka röster, ofta från den outbildade personalen kräver att klienten ska flyttas. Från HVB-hem till SIS eller från SIS till Kriminalvård.

Och nu detta rop efter pepparspray, är ett symptom på bristande kompetens. Och förlorarna blir de som redan är utsatta. Personalen behov blir viktigare än klienternas.

Tragiskt och anmärkningsvärt.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Lågaffektivt bemötande