Har du tillbringat tid med någon och sett smärta i deras ögon? Inte påtagligt, men ändå en underliggande smärta. En man på träningsstudion jag anlitar har detta i blicken. Det har kliat i fingrarna på mig att vilja locka fram berättelsen, men jag känner honom inte tillräckligt.

För några veckor sedan satt jag och drack kaffe med honom på ett utomhuscafé efter träningen. Jag visade honom en videosnutt av mitt barnbarn som lekte i en pool. Han log, men jag noterade att han blev tårögd.

Som den människokännare jag är med god intuition, tog jag en risk och gjorde en komplex reflektion:

”Du längtar efter att bli pappa, eller hur?”

Huvudet på spiken. Han delade sin djupa längtan att bli förälder med mig.

Jag lyssnade och visade empati. När jag kom hem gjorde jag lite efterforskningar och använde mitt nätverk. Djungeltrumman gick!

I början på denna veckan fick jag en e-post. En 7 månader liten pojke på ett skyddat boende som jag har haft mycket kontakt med, behövde ett kärleksfullt hem. Nu är vi mitt uppe i all koppla ihop alla parter och göra pappersexercisen som är nödvändig för att denna lille pojke ska få komma till sin nya fantastiska pappa här i Benidorm, i Spanien så fort som möjligt.

Adopterade prinsar och prinsessor är inte näst bäst. De är bäst! Precis som alla barn på denna jord.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

 

En solskenshistoria mitt i pandemin!