Vi som arbetar med människor i utsatthet och kris har en fantastisk förmån att få vara med människor i deras mest sårbara lägen. Att hjälpa en människa att få tillgång till sina egna inre resurser är fascinerande.

De som är duktiga på att arbeta med människor i kris har förstått en sak: DET FRÄMSTA VERKTYGET I KRISHANTERING ÄR KRISHANTERAREN SJÄLV!

Metoder i all ära. Eftersom det inte finns några universalmetoder och alla steg hit och dit kommer med sina begränsningar, då blir det ännu viktigare att den som ger stöd till en människa i kris inte sätter sin tilltro till metoder.

Det som hjälper en människa kan vara rent destruktivt för en annan.

Hur kommer en individ fram till vad som fungerar för dem? Jo genom att en duktig krishanterare investerar i en relation med dem och hjälper dem att locka fram det som blir deras väg vidare ur krisen.

Relationer sker inte av sig själv. Många duktiga krishanterare investerar massor med tid och energi i andra människor. De har förstått vad empati innebär.

Risken med detta yrke är dock att krishanteraren glömmer att ta hand om verktyget – sig själv! Det är A och O att vi inte glömmer detta otroligt viktiga. Jag tror en del människor är duktigare att ge sina bilar service än sig själva.

Om vi inte med regelbundenhet servar oss själva och vårt eget välmående i arbetet med människor. Då kommer resultatet bli att vi själva krisar. Och det vinner ingen på.

Faktum är att jag tycker den huvudsakliga uppgiften hos en bra verksamhetschef borde vara att serva sin personal och se till att de mår bra. Bättre investering går inte att göra i verksamheten. En väl omhändertagen personal där självomsorg står högt på listan kommer att vara mycket effektiv i mötet med de personer som verksamheten vänder sig till.

Tyvärr är det alltför ofta som detta inte prioriteras. Budgeten eller annat blir viktigare. Pressen är stor på chefer idag. Det är mycket som ska göras. Allt detta blir dock mycket lättare med en personalgrupp som mår bra.

När jag är chef brukar jag fråga personalen om de känner sig sedda och hörda. Ställer jag den frågan måste jag dock vara beredd på svaren och om det visar sig att svaret är tveksamt eller ett nej. Då måste jag släppa annat för att prioritera personalen.

Jag vill ju inte att krishanterarna ska krisa!

Sen måste jag som chef även se till att ta hand om mig själv. Jag vill ju inte att jag själv ska krisa heller!

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

När krishanteraren eller ledaren krisar!