Att gå på äggskal är en konst som många försöker sig på i sina familjeliv, på sina arbetsplatser och i vänkretsar. Det blir ett slags kollektivt fenomen som alla inblandade försöker sig på, men ingen är egentligen speciellt bra på det. Det skapar frustration, stress och osäkerhet.

Varför? Jo att gå på äggskal är inte ett normalt beteende. Det är inget vi mår bra av. Det hör hemma på cirkus där någon gör det för att visa hur de kan gå emot naturens krafter. Det är att jämföra med fakirer, Joe Labero och andra som inleder sin show med att säga: ”Do not try this at home!” Ändå sysslar vi med detta i våra hem, på våra arbetsplatser och i våra bekantskapskretsar.

Jag har ofta varit den som inte klarar av falskheten kring äggskalsgåendet och därför gjort det som gör att människor blir obekväma. Jag bryter tystnaden och pratar om det som vi kollektivt har jobbat så hört för att undvika. Reaktionerna blir oftast snarlika i olika situationer. En del blir arga för att de hotar deras lojaliteter till den personen som alla tassar runt. En del blir rädda och försvinner snabbt in i sina hörn. Andra tycker det är bra att det som behövt hamna på bordet äntligen hamnar där.

Det blir viktigt att först ta hand om allas reaktioner när bubblan har spruckit. Sedan handlar det om att på ett bra sätt ta upp och diskutera och bearbeta det som saken gäller. Här krävs kompetens vad det gäller konfrontation och konflikthantering.

Ja det är jobbigt att sätta fingret på äggskalspromenaderna. Min erfarenhet är dock den att det blir så otroligt mycket lättare för alla inblandade när vi slutar med detta onaturliga beteende.

En lättnadens suck dras i regel hos alla inblandade när laddningarna kring situationen är borta. Detta inkluderar personen som står i fokus, alltså den vi tassar runt.

Jag jämför detta med en axel som gått ur led. Det gör väldigt ont att dra leden rätt, men smärtan är värd resultatet. Det är så mycket bättre än att fortsätta leva med en axel som värker och som inte ligger rätt. Ingen ifrågasätter det logiska att gå igenom den smärtan.

Jag önskar att vi såg på det kollektiva äggskalsgåendet på samma sätt. Det gör ont och det är obekvämt att konfrontera och behandla, men slutresultatet är fantastiskt. Är jag dessutom kompetent i att kommunicera vet jag HUR jag tar upp något för att inte trigga igång försvarsmekanismer.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Äggskalspromenader hör hemma på cirkus