En kvinna som bodde på ett av våra skyddsboenden kom till oss från en kvinnojour i Storbritannien. Hon var i en djup kris pga. en mycket laddad hedersrelaterad situation. Hennes två bröder hade svurit att de skulle döda henne för att hon hade varit i en relation med en brittisk kille som inte hade muslimsk bakgrund.

Det hon behövde var att få vara i sin kris. Att tillåta sig själv att få känna allt det hon känner. Efter ett par dagar uttryckte hon till sin kontaktperson hur skönt hon tyckte det var att vi lät henne vara den hon är, utan påtryckningar.

Hennes erfarenhet av kvinnojouren var att där fick hon stöd, men det stödet kom med en agenda. En feministisk agenda som den här tjejen inte alls kunde identifiera sig med. Hon kallade dem för militanta i sin feminism. Där fick jag stöd så länge jag höll med dem om deras starka åsikter och värderingar.

Samma fälla som dessa feminister satt fast i sitter många andra grupper i som blandar ihop krishantering med sina ideologier och agendor.

När en människa är sårbar är hon väldigt påverkbar. Vi som får förmånen att ge stöd åt en människa i kris är vare sig vi vill erkänna det eller inte i en maktposition.

En kompetent krishanterare blandar inte ihop sin agenda med krishantering. Vad det betyder i realitet är att vår egen övertygelse, tro, ideologi eller kamp skall inte och får inte färga av sig på de sårbara människor som anförtrott sig åt oss.

Här blir jag lika förbannad på feminister med en agenda som jag blir på religiösa människor som utnyttjar människors utsatthet med att sprida sitt budskap. Eller på politiska agendor mitt i kris. Jag ser flera kommuner i Sverige där förtroendevalda använder Coronakrisen för att tjäna sina politiska syften. Något som vi så väl känner igen från den nuvarande amerikanska presidenten.

Jag vill gå så långt att säga att jag tycker det är rent omoraliskt och oetiskt.

Personer som har en agenda göre sig icke besvär att vara i närheten av sårbara människor. Hur svårt är det att förstå? De enda som verkar vara trögfattade på detta område är de som har en agenda. Något att fundera på i dessa kristider.

Om en ideologi, teologi eller religion behöver att en människa är sårbar för att vara mottaglig, då säger det väldigt mycket om det sammanhanget. Det är inte mycket att hänga i julgranen! Det är manipulativt och behöver befinna sig i ett överläge med sårbara människor.

Jag säger ingenting om att vi inte ska möta människors behov. Absolut. Men om vi kommer från ett sammanhang som har en agenda. Då är vår uppgift att visa empati och omsorg och samtidigt inse att det är bra i sig. Om vi vill blanda omsorg med proselytism (att påverka andra med vårt budskap) då blir vi omoraliska, oetiska och begår övergrepp på människor.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Agendor hör inte hemma i krishantering.