Åh dessa härskartekniker som vi gillar att klä upp i skrudar så att de inte ska se ut som dylika sådana.

Jag har tillbringat så mycket tid i olika organisationer och företag att jag utvecklat ett speciell ogillande mot ett fenomen som skadar så många människor.

Det jag refererar till är chefer som har specialrelationer med vissa anställda. Personer som de favoriserar. De säger att de inte gör det, men samtidigt är det precis det som händer. Och…det påverkar arbetslaget mycket negativt.

När jag ser situationer där detta händer och jag ställer frågor kring det hela går försvarsmekanismerna igång. Jo, för alla vet att det är oprofessionellt, men att det förekommer på otroligt många arbetsplatser. De som är snabbast att säga att det inte är ett problem är de som ÄR i dessa vänskapsrelationer. När jag då frågar runt lite i personalgruppen så visar det sig att det ofta är flera personer som far illa.

Jag har haft chefer som försöker att favorisera mig där jag vägrat gå in i den rollen. ”Jag berättar det här för dig, men du får inget säga något till de andra i personalen!”

När en chef säger så känner vi oss betydelsefulla. Jag kan som individ tjäna mycket på att ha tumme med chefen. Att vara den som chefen anförtror sig åt känns alltid bra för en anställd.

Det chefen gör är att utsätta den anställde för ett dilemma som inte är rättvist. Det är ett själviskt sätt att bygga allianser. Det är lika bisarrt som om en socialhandläggare skulle bygga vänskapsrelationer med brukare och klienter. Både chefen och handläggaren har legitima behov av vänskapsallianser, men det gäller att veta var vi ska bygga dessa.

Ännu värre är om det redan finns vänskapsband mellan chef och medarbetare innan anställningen och så tror de i sin enfald att de ska kunna separera detta på jobbet. Jag säger inte att det inte går. Jag har många exempel där det fungerar alldeles ypperligt, men där vänskapen hålls helt utanför arbetet. De flesta misslyckas dock.

Detta osunda beteende skapar informella hierarkier på en arbetsplats. Det skapar mycket utrymme för spekulationer. Det hämmar även människor i att våga säga vad de tycker och tänker, pga. att den som har specialrelationen med chefen ofta rapporterar det som sägs, vilket gör att ett sunt samtalsklimat på jobbet blir näst intill omöjligt.

Jag har till och med varit med om sådan bisarra situationer där personer som har en kärleksrelation eller är släktingar arbetar på samma arbetsplats. Det är bara dumhet och fruktansvärt oschysst mot personalgruppen. Det kallas för nepotism och borde vara olagligt även i Sverige.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

”Jag säger detta till dig, men inte någon annan!”