En av de viktigaste kompetenserna som ledare i krislägen är att kunna förmedla ett lugn. Lugn smittar av sig. Det skapar en atmosfär som gör att medarbetare och medmänniskor kan härbärgera krisen. Att vara lugn innebär inte att ha svar på alla frågor, att leverera lösningar och strategier. Lugn är en sinnesstämning som en kompetent ledare kan välja.

Det handlar inte om förnekelse, det handlar om att vara sann mot sig själv och att känna sig själv.

En del ledare tror att de förmedlar ett lugn men gör raka motsatsen. Det är personer som minimerar krisen och som inte tillåter människor att reagera. Att minimera en kris är lika skadligt som att gå in i katastroftänkande. Vi vill inte skicka signaler av vare sig nonchalans eller överdrivna spekulationer. Förnekelse och nonchalans kan se ut som ett lugn på ytan, men får motsatt effekt på omgivningen.

Någon frågade mig hur jag kan behålla mitt lugn mitt i allt som händer? Svaret på det handlar om att jag känner mina kanaler och ventiler. Fråga min bror om jag är lugn! Han är en av mina ventiler. Till honom kan jag uttrycka både ilska, oro och andra inte så lugna reaktioner! Jag är inte chef över honom och inte hans ledare. Han är dessutom otroligt duktig på att vara slasktratt utan att döma. Jag kan vara lugn professionellt för att jag vet var jag inte behöver vara lugn.

En nyckel till ett professionellt lugn är att vara äkta och tillåtande mot sig själv.

Känn dina kanaler och ventiler. En chef jag har i handledning ringde och var förtvivlad. Hon trodde att en väninna var en trygg ventil. Hon vräkte ur sig sin galla och fick till svar att hon förmedlade negativ energi. M.a.o. en person som inte hade förmågan att härbärgera det hon hörde. Det har hänt mig också. Personer i mitt nätverk som inte hanterar kriser bra själva och saknar kriskompetens. Jag lärt mig att inte luta mig mot dem.

En kriskompetent chef har identifierat sina ventiler för att kunna förmedla ett lugn som smittar av sig.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Lugn smittar av sig!