Läget har förvärrats dagligen här i Spanien. Varje kväll går vi alla ut på våra balkonger eller står i öppna fönster och applåderar och jublar för sjukvårdspersonal och andra hjältar som står vid frontlinjen under denna fruktansvärda kris.

Det händer något inom mig varje kväll. Jag bor ensam. Men jag är inte ensam. Detta blir så påtagligt varje kväll. En känsla av tillhörighet. En vi-känsla. Det finns så fantastiskt mycket positiv energi i denna dagliga manifestation.

Videon här visar även något som värmde otroligt mycket.

Detta är vad vi behöver i dessa tider. Hjälp och stöd av varandra för att kunna härbärgera reaktioner och känslor.

Det är så viktigt att vi i dessa tider tänker på just detta. Att ge näring till ett lugn som smittar av sig. Att sprida goda känslor och att uppmuntra varandra.

Nyhetsrapportering uppskattar vi alla. Men även den måste vara balanserad och sprida så mycket lugn som möjligt. Jag såg just ett reportage på CNN där man intervjuar en sjuksköterska som har klappat ihop. Mitt under pågående ångestattack. För det första tänker jag på denna kvinna. Jag skulle inte vilja ha en mikrofon i ansiktet med frågor som jag inte kan svara på för att jag har ångest och heller inte bli filmad i det läget. Jag skulle vilja ha det som den här sjuksköterskan själv har gett andra. ett professionellt och empatiskt bemötande. För det andra så spred detta inslag inte information i första hand. Det gav mer näring till rädsla och ångest. Hade det funnits något annat sätt att rapportera att sjukvårdspersonalen har omänskliga arbetsförhållanden?

Att tänka på vad vi sprider för känslor omkring oss i krissituationer är så viktigt. Känslor eskaleras i kris – det gäller både negativa och positiva känslor. Vi löper ingen risk att hamna i kollektiv förnekelse av denna världskatastrof genom att tänka på vilka känslor vi vill ge näring till.

Ha en go dag alla goa!

Ulf Lidman

Varje kväll klockan 20.